Göteborgsposten – 16 mars 1874, sida 1

— kan vädja eller som skulle kunna beskydda mig — och nu äro äfven de borta! Jag är alldoles öfvergifven! — Ej så länge Jim och jag lefver, miss Olla, inföll hennes gamla amma hastigt. Mr Gower vände sina blickar mot mrs Popley, liksom om han först uu märkt hennes närvaro, och han rynkade ögonbrynen på ett sätt som väckte en hemlig bäfvan hos den goda qvinnan. — Jag ekall straxt ha någonting att säga er och er son, värdaste Popley, anmärkte han. För närvarande torde ni ha godheten att hålla er tyst, så länge jag samtalar med min uppstudsiga myndling. Han vände sig åter mot Olla. — Tillåt mig fråga, sade han, hvad ert ändamål var med den tilltänkta resan till England? Trodde ni, att jag ej skulle följa er dit? Trodde ni, att min lagliga myndighet öfver er skulle upphöra, då ni åter befann er på er fädernejord ? — Jag ämnade anlita lagens hjelp, vid domstol fram: föra mina klagomål och begära er ny förmyndare, förklarade Olla oförfäraät. Jag har hört, att en myndling, som är missnöjd med sin förmyndare, eger frihet att välja en annan. Min far uteåg ej er till min förmyndare; han kände er måhända ej ens till namnet. En domare skulle fästa vigt vid den omständigheten. Min far dog; medan jag ännu var helt liten och efter min mors död lemnade man mig i min mors bästa väns vård — earlens af Welby dotter lady Feodora Welbys. Lady Feodora var mycket god mot hennes lilla föräldralösa skyddsling, ehuru verlden kände henne endast såsom on dame på modet. Ett årjefter det jag kommit i hennes vård gifte lady Feodora sig med er, mr Deveroux Gower. Och då hon för ett år sedan dog, förordnade hon er till min vårdere. Och ni har bevisat er ovärdig det förtroende ni fick. — Ni begagnar väl starka uttryck, Olla.