Göteborgsposten – 14 mars 1874, sida 2

Times meddelar rörande kriget med ascbantjerna dels utförliga bref srån bladeta speciela korrespondenter, dels ätskilliga depescher från general Wolseley, hvilka gå till den 8 februari och afse de sista svåra striderna före intagandet at Kumassie, isynnerhet en träffoing vid Ordahsu, hvilken varade i sex timmar, inryckandet i Kumassie, denna stads förstöring och till sist återmarschens anträdande. Af alla aktstycken framgår, att aschantiernas konung alltigenom fullföljt sin ständiga politik att genom skenbara underhandlingar söka uppehålla fienden och att den engelske generalen gjort sitt yttersta för att ernå ett fredsfördrag hvilket, på samma gång det gaf engelsmännen trygghet för framtiden, bevarade de ordnade förhållanden, hvilka utmärka Ascharti framför detta rikes grannar. Men då det blet generalen klart, att konungen endast ville draga ut på tiden, tills klimatet kom honom till hjelp mot hans fiender, måste han bestämma sig för att göra slut på kriget med en tuktan, hvilken skulle för lång tid göra det engelska namnet fruktadt bland barbarerna. Redan första aftonen efter intåget i Kumassie hade på flera ställen utbrutit eldsvådor, hvilka troligen voro anlagda af fantierna, likasom äfven en af dem, hvilken gripits under plundring, var hängd. Nu gat general Wolseley sjelf befallning om stadens förstöring; man satte eld på den i alla hörn, konungens palats — en två våningar hög stenbygnad, till hvilken slöt sig en mängd gårdar, omgifna at alkover likasom de vanliga aschantihusen — underminerades och sprängdes i luften, och då staden var alldeles ödelagd, anträddes återtåget, hvilket tyckes ha skett i hög tid, emedan häftiga regn börjat falla och i följd deraf floderna bakom den engelska hären svält upp så, att det var förenadt med ej ringa svårighet att passera dem. General Wolseley antager, att aschantikonungens myndighet genom hans hufvudstads intagande och förstöring lidit en sådan knäck, att hans rike står i fara att falla sönder. Men efter den ersarenhet han vunnit om aschantiernas falska karakter och grymhet vet han knappast, om man har orsak att klaga deröfver. Deras hufvudstad var, säger han, ett likhus, deras religion en förening af grymhet och förräderi, deras politik en naturlig frukt af deras religion. Af senare telegrammer vill det synas som att konung Kaffe Kalkulli likväl efter återtågets anträdande beqvämat sig till att sluta en formlig fred, under följande vilkor: Konungen betalar 50,000 uns i guld, uppgifver sina anspråk på distrikten Adansi, Assin, Akim, Donkera och Wassau, drager sina trupper tillbaka från den engelska delen af Guldkusten, upprätthåller en 15 fot bred väg mellan Kumassie och Prahfloden, skyddar samfärdseln på denna väg och förbjuder för alltid offer af menniskor. I ett af brefven från Times korresp. skildras Kumassie som en stor stad med breda gator, men ingalunda rik åtminstone till det yttre, emedan despotismens tryck uppenbarligen hvilat tungt på innevånarne. Utanför alla husen voro verandor. Konungen hade uppenbarligen före sin flykt bortfört alla dyrbarheterna från sitt palate, hvars öfversta rum sågo ut som ett klädstånd, i det de inneböllo böcker på alla språk, böhmiska glas, ur, silfverfat, gamla möbler, taflor och kopparstick, en oräknelig mängd kistor och koffertar, eandaler, sadlar, mössor af leopardskinn o. d. Det värdefullaste häraf ha engelsmännen tagit och skickat till kusten. De engelska trupperna äro antagligen nu redan på hemvägen och skola i England erhålla ett triumflikt emottagande; det var åtminstone beramadt, att de sista af dem skulle inskeppa sig den 22 februari. Från Spanien har underrättelse ingått, att general Moriones nedlagt befälet öfver regeringstrupperna i Norra Spanien, hvilket nu i stället öfvertagits af marskalk Serrano, som sjelf leder operationerna mot carlisterna. Då sista telegrammet afgick, väntade man en snar stormning at regeringstrupperna mot carlisterna utanför Bilbao, hvilka innehafva särdeles gynsamma och jemförelsevis starkt befästade ställningar. Bilbaos öde skall vara afgörande för Spaniens framtid — skrifver en korrespondens derisrån. Faller denna stad i carlisternas våld, då är det slut med den liberala eller regeringens sak i de fyra nordvestra provinserna. Det skall måhända vara af intresse att med några ord antyda den militära ställningen i de fyra nämnda provinserna, hvilka äro upprorets förnämsta härdar. Navarra, Guipuzcoa, Alava och Biscaia äro nästan helt och hållet i carlisternas händer. På dena franska gränsen äro republikanerna i färd med att utrymma Irun, den enda stad de ärnu der inneha förutom San Sebastian. I det inre af Navarra hafva Pampe -Q .,