————2k2k2k2ä2——ahDhllOoO-c rimligtvis icke kunna anses tillhöra De Geerska partiet. Sannolikt är, att majoriteten uppkom derigenom att två grupper, annars stående på olika grund, nu röstade gemensamt för afslag. Den ena gruppen bestod dels af dem, hvilka befarade att, emedan Andra kammaren villigt antagit förslaget, i detsamma icke låg de erforderliga garantierna, och dels af dem som redan vid förra riksdagen ogillade att grundskatte-och försversfrågorna sammankedjats, såsom första vilkoret för en ny armåorganisation. Den andra gruppen bestod otvifvelaktigt af dem, som vid alla tillfällen vilja bereda ministeren obehag och göra ställningen för densamma så ohållbar som möjligt. Det är likväl föga troligt, att den först anförda gruppen anade, att ett afslag skulle medföra det resultat, som nu föreligger. Men påtagligt är, att den andra gruppen är förtjust öfver att beslutet ledt till en kris, som visst icke blir partiel, och att den framkallats af Första kammaren, utan medverkan från den Andra. Det är derföre som Dagens Nyheter för i måndags kunnat intaga en uppsats med rubriken ÅÅtervändsgränden, och det kan ej nekas, att i en sådan har Första kammaren kört in. Den ende, som nu kan på fullt allvar ifrågakomma till exc. Adlercren v efterträdare, är frih. Louis De Geer. Om statsrådet Bergström eller Berg blefve justitiestatsminister, förändrades icke derigenom i ringaste mån den ställning, som ett ganska starkt parti intagit till den nuvarande minsteren; dertill kommer, att dessa begge statsråd äro ofrälse, och det är ganska säkert, att många inom och utom representationen skulle taga anstöt af, att någon utan sköldemärke blef excellens. I Andra kammaren finnes ingen, som dertill kan komma i tråga. Justitiestatsministern måste således nu tagas ur Första kammaren och vara af adlig börd. Men om än frih. L. De Geer låter öfvertala sig att gå in i ministören, så kan han omöjligen göra det — förutsatt att ministerens ställning till den dominerande majoriteten skall sörbättras — utan att taga med sig i konseljen de män, som nu äro af nämnde majoritet uppburna; men oberäknadt den stora svårigheten vid ett sådant val, så tillkommer den ändå större svårigheter, som ligger dels i ett nödvändigt afseende på maktfördelningen inom representationen och dels deri, att de inom denna för närvarande mest framstående egentligen blott vilja begagna frih. De Geers namn för den nya ministören. Det är icke sannolikt, att en kompromissminister tillfredsställer de råddrygas anspråk mera än den nuvarande ministåren, och att den förra blir mindre skoningslöst behandlad än den senare blifvit det. Enda utvägen är, att experimental-politiken i stor skala beträdes af en landtmannaminister. Man får då först och främst se, hvilka som i den vilja ingå, och sedan, huru de lösa det stora problemet. Säälllningen är äfven i det afeeendet af intresse, att om ej justitiestatsministern kan förmås stanna qvar tills rikedagen afslutats, så måste antiogen hans efterträdare oförtöfvadt utnämnas, eller konungen förordna något statsråd att tills vidare fungera som chef för justitiedepartementet.