2 1874. Redan före neusar, öppnande i år var det beramadt, att en ministerkris skulle framtvingas, men att den skulle föranledas af ett i Första kammaren fattadt beslut och stå i samband med det ännu icke till sina grunder kända armeorganisationsförslaget var hvarken öfverenskommet, eller ens at någon anadt. Emellertid är det nu ett obestridligt faktum, att hr excell. justitiestateministern, med anledning af den utgång som frågan om 80 5 Reger.-f. fick i Första kammaren lördagen d. 7 mars, samma dag hos H. M:t konungen anmälde sin önskan att afgå, och att afskodsansökningen till H M:t öfverlemnades påföljande måndag. Anledningen till denna åtgärd är visserligen besynnerlig; men den iaträdda krisen står i full konseqvens med det parlamentariska styrelsesätt, som man hos oss vill införa. Af K. M:t framlägges ett grundlagsförslag i den syftning att tillförsäkra den bir. vande: armåorganisationen samma skydd af grundlagen, som indelningaverket nu åtnjuter. Konctitutionsutskottets majoritet hemställer till riksdagen, att förslaget må antagas hvilande; men Första kammaren återförvisar förslaget till utskottet, för att få garantierna, eller skyddet, starkare formuleradt. Då likviet föralaget antagits af Andra kammaren, kunde utskottet endast till Första kammaren hemställa, att den måtte tatta sitt beslut — och detta utföll så, att förslaget förkastades med 46 röster mot 43. Af justitiestateministerns yttrande under diskussionen framgick, att han ansåg det ifrågavarande grundlagsförslaget innehålla tillräckliga garantier, och att om det förkastades kunde hane samvete icke tillåta honom fortsätta ett arbete, som enligt hans uppfattning innebure en våda för fäderneslandet. Då en talare uppfattade hr excelles yttrande så, att han gjorde frågan till en kobinettsfråga, så skyndade visserligen några andra talare att åt hr excell:s ord gifva en annan tydning, mindre deciderad, och i alltfall framställa den blifvande utgången på det sätt, att saken ej borde antaga den nyss antydda karakteren; men då h. exe. derefter icke vidare uppträdde, kunde väl hvar och en inse att han hade baft fullt allvar med hvad han yttrade, och det har äfven till follo bekräftats genom den ingifna asskedsansökningen. Men bestod nu den majoritet, som i Första kammaren dikterade det ofvan angifna beslutet, af den i samma kammare befintliga oppositionen, det s. k. De Geerska partiet och af hvilket Andra kammarens landtmannaparti påräknar en kraftig medverkan för sina syftens befrämjande? Så kan likvisst endast till en del vara förhållandet, ty första gången grundlagsförslaget behandlades talade presidenten frih. De Geer för detsammas antagande, och vid andra tilltället (i lördags) uppträdde friherren icke, hvaremot båda gångerna mot förslaget uppträdde åtskilliga ledamöter, hvilka