Göteborgsposten – 12 mars 1874, sida 2

Den gamla qvinnans son, en medelålders engelsman nalkades i detta ögonblick sin unga herrskarinna. —Vi äro nu framme, miss Olla, sade han, i det han tog af sig hatten. Jag skall åtfölja sakerna till tullhuset, sedan jag sett till att ni fått ett åkdon. Ni åker direkte till ett hotell, eller hur? Det är möjligt, att era vänner ba lemnat Palermo. Dessa ord tycktes uppfylla den unga flickan med oro. Hon blef mycket blek, och hennes röst darrade, då hon svarade: — Nåväl, Popley, jog skell åka till ett hotell — till Trinacrie. I detta ögonblick lade ångbåten till vid kajen, och allt blef rörelse och förvirring, såsom fallet vanligen är vid ett dylikt fartygs landning. Den unga flickan reste sig och gick med sina tjenare i land.-Några minuter senare var hon jemte mrs Popley i ett åkdon på väg till detzhotell hon nämnt. Och en half timma senare voro de båda inlogerade i de vackraste rummen i hotel Trinacria med fönster som vette utåt Marinan, den vackraste promenadplats i Italien. Den unga flickan sjönk trött efter resan ner på en soffa. Mrs Popley gaf på en med italienska uppblandad engelska, som mycket lämpade sig för den engelsk-talande uppassarens fattningsförmäga, befallning om att en brasa skulle påtändas, beställde middeg, att serveras i den unga flickans enskilda rum, och tillsade att hennes gon skulle föras upp, så fort han anlände. Snart var en brasa tänd och spred värma i det lilla rummet. Den unga flickan satt framför den i en länstol, då en botellbokhållare inträdde, medförande en stor bok, hvari de resande antecknade sina namn. Hen hade äfven skrifmaterialier med sig. (Forts.)