öfver hvad han skulle göra med mig. En vecka efter min mors död sade han mig, att hans bror var död. En månad senare blef hans far dödad, derigenom att han kastales ur eadeln under en ridt. Genom dessa dödsfall ärfde min far rikedom och titlar. Slutligen hade han beslutat sig för att göra sig fri från mig, och förde mig ner till Brighton, till min gamla mormor. Hennes söner voro döda; hon hade upphört med sin hotellrörelse. Han lofvade henne femhundra pund om året, ifall hon ville underhålla mig och äfven bevara hemligheten af min börd, på samma gång högtidligt lofvende, att han en dag skulle erkänna mig såsom sin son och erfvinge. Den gamla qvinnan gick in på att uppfylla hans önskningar. Hon skulle ha gjort hvad som helst för penningar. Jag såg aldrig min far sedan. Jag kom i skola, växte upp, och vid tjugoett års ålder ärfdo jag min mormors penningar, frukten af flera års sparsamhet, då hön vid den tiden afled. Min far hade med berådt mod öfvergifvit mig. Jag visste ej hvar jag skulle söka upp honom, ifall någon sådan önskan kunnat uppstå hos mig. Jag tog mina penningar och for utomlands. Jag hade varit två år på kontinenten och gjort af med min lilla förmögenhet, då jag träffade er. Det öfriga känner. ni. — En sällsam romantisk historia! Men hvarföre öfvergaf er far er? — För att det ej skulle finnas något hinder i vägen för ett förmånligt. giftermål. Af hvad min mormor åtskilliga gånger sade, kunde jeg förstå att min far var föräl skad i en förnäm dame före min mors död. Utan tvifve gifte han sig med denna dame. Om hon lefver, torde denna dames son vara hans erkäode arfvinge. Min fa bar med yttersta orättvisa behandlat sonen i hans försts förbastade och olyckliga giftermål. Jag har en aning om ett jag en dag skall träffa honom, sade han i det han ryn kade ögonbrynen. Dock motser jag ingen möjlighet till at någonsin få rättvisa af honom. (Forts.)