Göteborgsposten – 9 mars 1874, sida 2

ett försleg om upphäfvande af bestämmelserna i lagen af d. 30 dec. 1871, hvarigenom förvaltningen och bestyrelsen af de forna sranska provinserna ordnades på ett från den vanliga förvaltniagen afvikande sätt, i det öfverpresidenten i provinserna erhöll samma myndighet, som militärmyndigheterna hade under ett belägringstillstånd. Guerber (canonicus i Hagenau i Nedra Elsas): Jag föreslår, att art. 10 i lagen af d. 30 dee. 1871 blir upphäfd och dermed ätven den diktatur, tom deri innebålles. Men innan jag inlåter mig närmare på saken, vill jag, såsom Schillers Maria Stuart före samtalet med Elisabeth, bedja den allsmäktige Guden om att borttaga gadden ur mitt tal, på det jag icke må komma att såra någon (bravol), och jag hyser den tillit till eder opartiskhet, att J skolenjmed lugn afhöra mina besvär. Genom nämnda artikel har öfverpresidenten i Elsas fått en makt, som ingen konung i Europa eger; ty han är berättigad att tillgripa hvilka åtgärder som helst, dem han anser nö diga för den allmänna ordningens upprätthållande. Artikeln sönderfalier i två delar. I den första lemnas öfver presidenten en oinskränkt diktatur. Hänsyftning derpå göres i en fransk lag, som atkom under Ludvig Filip och var riktad mot revolutionen, men denna lag bestämde: att nationalförsamlingen var berättigad att förklara landet i belägringstillstånd, ifall fara var å färde. Men nu har man gifvit en enda man samma myndighet, och denne man är en öfverpresident, som ensam skall afgöra, vär fara hotar. En sådan kämpe kan naturligtvis icke låta bli att slå omkring sig med a-marne, endast för att visa, att han är en väldig bjesse (munterhet). Jag vill här nämna några exempel på, huru en man kan missbruka sin makt, utan att han vill det. Den personliga friheten och föreningsfriheten, hrilka vi anse för något förträffligt i Tyskland, ha undertryckts, såväl som pressen. Vi hoppades, att man skulle vid annekteringen skänka oss dessa friheter som morgongåfva. Ja, det trodde också generalvikarien Rapp i sin barnsliga oskuld, och han blef likväl utvisad ur landet. Han begick två grofva brott. Först bildade han en liten förening, sedan betalte han några penningeböter för katolska föräldrar, hvilka ej ville låta sina barn gå i protestantiska skolor. Jag tror det var 140 fres. Öfverpresidenten ville icke tillåta föräldrarne att för egna medel anställa en katolsk skollärare, och Rapp förklarades för en upprorsmakare samt måste flykta till Belfort. Under de tre år diktaturen varat, har man utvisat 50,000 upproriske, såsom man kallar dem, förutom de 2,500 hvilka frivilligt utvandrat, De elsassare, som uppehöllo sig i Frankrike och hvilka röstat denna nation, fingo derefter förbud mot att vända hem, så att man inalles utvisat 434,000 elsassare. Man har derpå ej vunnit något; I kännen befolkningens närvarande stämning. Mot pressen har man icke gått fogligare till väga. En redaktör stäldes för krigsrätt; han måste med hela sin familj resa till Danzig för att dömas der, derpå blef han skickad till Mulhouse, och så frikände man honom. En annan hotade man med stegel och bjul (motsägelse.) Jag trodde, att man här kunde tala i liknelser (munterhet). Mannen sköt sig af förtviflan en kula för pannan i Strasbourgs fängelse, men sköt illa och undgick således döden. En tidning konfiskerades, derför att han sysselsatt sig med religionen. Öfverpresidenten hyste den oförgripliga meningen, att religionen i våra dagar också är politik, öch om politik får ingen tidning skrifva. De talrika regeringsvänliga bladen kunna deremot göra hvad de behaga, och det har ibland förefallit mig som att i Strasbourg satt en organist och spelade på orgel, och alla tidningarne börj de då spela på samma melodi (munterhet). Den gemenaste smuts kastades i ansigtet på oss af dessa blad, alla kandidater till riksdagen baktalades och förorättades, och vi hade ej något medel att förhindra det. Ja, m. h., I villen banlysa den franskt sinnade onde anden, men I hafven uppnått motsatsen; ty sympatierna för Frankrike äro nu vida större än för tre år sedan. En annan elsas-lothringsk deputerad, prest i Mulhouse, Winterer, yttrade bl. a.: De första djupa sår, som tillfogades oss, voro de utomordentligt hårda åtgärder, som användes vid värnepligtens införande. Man hade trott, att stränghet skulle leda till målet, men hvad bar skett? Af 30,000 värnepligtige infurno sig endast 7,000; de öfrige föredrogo att gå ut i vida verlden och söka sitt bröd. Betänken huru . många sorger och lidanden som härigenom dragits öfver tusentals familjer. De, som röstat för Frankrike, fingo ej komma bem; man tvang embetsmännen attafgå, genom att påtvinga dem en politisk ed, man uteslöt det franska språket ur rättsförhandlingarne, ur skolorna; det tåltes endast undantagsvis i de högre läroanstalterna. Ett sådant våld mot skolan är oerhördt. Den rätt, som familj, kommun och kyrka hafva att vaka öfver skolväsendet, har diktaturen trampat under fötterna. Våra friskolor ha indragits eller ombildats till statsskolor, endast diktaturen kan öppna, leda och stänga skolorna; den pröfvar lårarne, uppgör skolplanen m. m Embetsmännen visa det största förakt mot kyrkan och understodjas troget af den officiösa pressen, som hånar allt hvad som är oss heligt. Man tror sig germanisera oss, men sårar endast våra känslor. Diktaturen har ödelagt vår materiela ställning, ingripit i vårt familjelif och kränkt rättssäkerheten. Furst Bismarck uppträdde äfven. Hans anförande var dock matt, det gick förnämligast ut derpå, att elsassarne vore tu franskt sinnade, derför måste de finna sig i diktaturen; men när de varit förenade med Tyskland ett par sekler, såsom med Frankrike, skulle de nog känna sig tyskt sinnade. För öfrigt sade han, att Tyskland måst taga Elsas och Lothringen för att deraf göra ett bålverk mot det fientliga Frankrike. Till sist begärde han förslagets förkastande som ett förtroendevotum. Det är anmärkningsvärdt, att han det oaktadt ej lyckades vinna för sig större majoritet än 190 mot 138. Emot honom röstade denna gång äfven framstegspartiet. Englands parlament öppnades, såsom förut beramadt var, d. 5 d:s, men utan något trontal. Ett sådant skall dock komma att senare hållas. Do medlemmar af kabinettet, hvilka tilllika äro medlemmar af parlamentet, skola underkasta sig nytt val d. 19 dås. I anledning at kejsarens af Ryssland väntade besök i England kommer en stor revy att hållas med flottan i Spithead. Enligt Daily News är hungersnöden i