Göteborgsposten – 7 mars 1874, sida 2

ig och de sina, och måste gripa till tisgarestafven. Vidare finnes det många fabriker, hvilka ännu äro till en del i verksamhet, de dep endast till hälfen eller alls icke betala sina arbetare deras förjenta lön, hvarför man har exempel på att flera slutit sig tillsamman för att inleda rättegång mot vederbörande arbetsgifvare, men man kan naturligtvis lätt finna, huru stor del af beloppet som går i advokatens ficka, om processen till sist vinnes. Man hade ju i förliden månad uppträden af den arbetande klassen, hvilka, om de än ville gifva sig utseende af att ha framkommit af politiska skäl, likväl hade sin rot i den rådande arbetslösheten, i det neml. flertalet af de verksamme på mötena vore arbetare, hvilka länge gått utan att ha något att lefva af och nu ville -begagna tillfället att möjligen på våldsamt sätt kunna förskaffa sig sitt lifsuppehälle på det allmännas bekostnad. Konsulatet har naturligtvis dagligen ofantligt bryderi af arbetslösa personer, hvilka nästan alla, men först för sent, ångra, att de farit hit utan de aldra minsta bjelpkällor eller på förband betingad sysselsättning. Det är också många, som resa hem igen, sedan de sålt eller pantsatt allt för att skaffa sig biljett. Att de förut löst skildrade förhållandena ej blott ega rum i NewYork, utan äfven till en del i vestern och ij andra trakter af Amerika, derpå har man tydliga bevis deri,-att många ofta från långt aflägsna platser komma resande hit, och betänker man de goda, ja, i några fack utmärkta vilkor, hvari den svenske och norske mannen ur folket f. n. lefver hemma i sitt fadernesland, så synes det underiigt, att så många resa lättsinnigt öfver till ett land, hvarifrån man har så många beklagansvärda exempel på, huru det kan gå äfven den skickligaste arbetare. Att deremot för jordbrukare med ett kapitäl, tillräckligt att derför köpa jord och till att bestrida utgifterna i första början, både i vestern och i de sydliga inre trakterna af landet är hopp om att komma till en (någorlunda oberoende ställning, det kan naturligtvis icke förnekas, lika litet som att personer, hvilka hemifrån ega fullständig utbildning i en eller annan praktisk riktning, genom sparsamhet och genom att ständigt, då förtjensten är god, tänka på de vexlingar, framtiden kan medföra, kunna komma fram härstädes. Det finnes många, som endast fästa sig vid hvad godt de höra om Amerika, under det att de deremot ej bry sig om skuggsidorna, men att sådana ,misstaga sig storligen, om de tro sig derom göra sig en riktig förestållning om förhållandena och utsigterna härstädes, är naturligt. Kunde man procentvis uppgifva antalet på dem, som verkligen skapa sig en framtid härstädes, och dem, som gå under, så skulle helt säkert många afskräckas från attjutvandra hit. Åter en pretendent. En korresp. till Pariserbladet Fournal des Dåbats säger, att han i en giten stad i Toscana eett en man, som gifver sig ut för att vara hertigen af Reichstadt, Napoleon I:s son. Hans drag påminna mycket om kejsarens i bans sista år, fastän deras uttryck är vida svagare. Han är hvarken någon dåre eller lycksökare. Han lefver helt anspråkslöst af ett understöd, som han erhåller från en obekant hand, och han är aktad af alla, som känna honom. Han omtalar på fullt allvar, huru han år 1814 utbyttes mot ett annat barn och derefter anförtroddes först åt en dominikanermunk, sedan åt en malteserriddare. Säkert är, att denne man, som si mer än ett halft sekel bott i Toscana, ständigt påstått detsamma, utan att likväl hafva gjort det ringasto försök att medelbarligen eller omedelbarligen deraf draga någon fördel.