Det gick omkring i Borniess hufvud. Hon kunde ej urskilja föremålen i rummet. En ryslig fruktan grep henne. Hon trodde, att hon blifvit förrådd, om ett sådant ord kan vara tillåtet under dylika omständigheter, att något rysligt öde eller straff förestod henne. Hennes bruna ögon flyttades med ett vildt och bedjande uttryck från den ene till den ondre, men fästades slutligen vid lord Chetwynds person. Honom kände hon, och i det ögonblicket var det endast känelan af hennes gränslösa kärlek, som ingåfvo henne både ord och handling. Hon upplyftade sina ermar och utropade: — Oh, Roy, Roy, rädda mig! Chetwynd stod som om haa blifvit förvandlad till sten och stirrade vildt på henne. Han kände igen henne såsom vålnaden från Chetwynd Park, och oaktadt han sott henne begrafvas — oaktadt han ver fullt öfvertygad om hennes död — började dock en tro vakna och antaga visshet inom honom, att hon verkligen var hans Bernico lefvande. — Mylord, sade Bisset lugnt, jag har utfört det uppdrag ni gaf mig. Jag har upptäckt den hemligbet, som stod i sammanhang med uppträdandet af den hemlighetsfulla hvitklädda skepnad hvilken man kallat lady Chetwynds vålnad. Ni har varit offret för en djefvulsk sammansvärjning mellan dessa båda syskon, Monk, och hinduqvinnan Ragee. Lady Chetwynd dog ej, men blef begrafven i ett tillstånd af skenbar död, förorsakadt af en indisk drogue, som Sylvia Monk, efter hvad jag antager, låtit gifva henne. Gilbert Monk räddade lady Chetwynd och hade för afsigt att gifta sig med henne. Hon undkom alla de faror, som hotade henne — kon lefver — hon står framför er — hon är den hustru ni älskat, den hustru ni så bittert begråtit. Åunu var Bernices blick med ett till hälften förtvifladt till hälften bönfallande uttryck fästad på Chetwynd. Och ej blott hans tveksamhet försvann i detta ögonblick — den djupaste sorg lemnade plötsligt rum för den högsta sällhet, han sprang fram och tryckte till sitt bröst den qvinna han begråtit och som för honom var — liksom han var för henne — äimlen här på jorden. ;