främst, såsom respekten för det andra könet bjuder, nämna trenne skönlitterära arbeten af tre norska damer, neml.: Erindringer og bekjendelser. Sidele Blade. i Fjerdo og femte REkke. Af Camilla Collet, Forf. til Amtmandens Dötre, Kristiania, P. T. Malling. Tre Noveller, tilegnet de norske Kvinder af Maris Colban. Kristiania, P. T. Malling. Tre Fortallinger al Maris Andersen. Frederikshald, M. Qvernström. Camilla Collst är redan en kär bekant för den svenska allmänheten; och äfven denna nya fällning af hennes sidete Blade vitnar om, huru rikt och fullt lifvet ännu är i hennes andliga krona. Det är ett fenomen, som vi ofta se förnyas i litteraturhistorier, att der ännu är ungdom och kraft i den ande, hvars bjossa åren snöat. Vi beböfva här blott angIifva tillvaron af dessa nya blad, för alt veta, att många vänner och väninnor skola skynda att samla upp dem, ej för att förvara dem i ett slags pot-pourri, utan för att verkligt njuta af dem och deras friska doft. Marie Colban är deremot för vår allmänhet, tro vi, alldeles okänd; den pya bekantakapen förtjenar dock att göras. Den första at hennes trenne noveller skildrar lifligt och stundom sirligt Monaco, som göres till skådeplatsen för en liten kärleksaffar, hvilken gifvit anledning till titeln Fra Krigen. Denna kärlekehandel är behandlad i en ton och med en Schwung, för att icke säga hjertnupen romantik, som gör, att berättelsen nästan gilver intrycket af att vara tysk. — Den tredje berättelsen, En Modedame, förefaller deremot gom vore den fransk, så pikant är i flera delar stilen, hvilken i ekildringen af hjeltinnans salongslif har hela enitten af en parisersenilleton med dess hvassa pointer i en glatt och konstnärligt sirad ombonad; men i likhet med pariserfeuilletonen erbjuder berättelsen föga nytt, det är ett gammalt tema, hvars formella behandling dock har det säregna, att den med sydländsk abandon och fransysk lätthet utförts af en norsk dame. Dessa båda berättelser, den första och den sista, bilda en genom motsatsen i hela färgtonen egendomlig ram kring den mellersta berättelson, hvilken är en verklig novell och bär namnet ÅI det höie Nord?. Om vi lemna å sido en viss bredd i framställningen, härflytande af den qvinliga skriftställarens hela skaplynne att vilja minutiöst ardligen anatomisera hjertats finaste känselfibrer, för att göra den psykiska utvecklingen af karakteren rikligt klar och tydlig, mäste vi lemna det vit nesbördet om denna berättelse, att den är med stor talang utförd, såväl hvad lokalsärgen beträffar som ock i afseende på figurerna. Dessa äro icke några fantasiskapelser, det är menniskor ur lefvande lifvet; och månget fint karaktersdrag är återgifvet med en skicklighet, som ingifver oss hopp om en ej obetydlig framtid för denna förf. Skildringen af förhällandet mellan läkaren och hans maka deruppe i den karga naturen har isynnerhet synts oss förträfflig. Marie Andersen bjuder troligen allmänheten i sina Tre Fortcellinger förstlipgarae af sin litterära produktion. Vi skulle gerna vilja yttra oss äfven om dem fördelaktigt, ty i stilen fiones gry och de båda första berättelserna äro förlagda till vårt land, med hvars sociala lif i en viss krets förf. visar sig förtrogen. Nen just dessa båda berättelser äro så till anläggning som utveckling hvad vi kalla rTför lätta eller rättare obetydliga. I den sista berättelsen visar sig sörf. deremot kunna göra utkast till karakterer och här är mera djup i framställningen, ehuru teckningen ännu lider af en viss osäkerhet och koloriten förråder den opröfvade penseln, som tvifvelsutan dock skall en annan gång lemna värdefullare taflor. Itrån ytterligare en norsk försettarinna hafva vi sått oss en liten bok tillsänd, neml. Kryb, saa gaar det! En Fortelling for Barn af Augusta Nagerup, för hvars spridning bland de unge i vårt land språket dock lägger binder i vägen. Det är skada, ty det är en liten god bok för sitt ändamål och detta ligger uttryckt i några af slutorden: Han hade lärt att förenka — att sträfva kraftigt hän mot ett bestämdt mål — att arbeta sör on tanke — och oftersom denna tanke var god och kärleksfull, var der något upplystande i gerningen. (kriotiauia, P. T. Mallings förlag.) Målsträfvarna i Norge äro allt sortsarande oförtrutne i sitt verk, och de utgifva ständigt nya samlingar af arbeten på det s.k. Dölmålet, dock numera väsentligast, förmoda vi, i den vällofliga afsigten att eprida litteraturers goda skatter ned bland äfven de lager i af befolkninger, hvilka helst och bäst inhemta jäm på det mål, eom är deras bvardagliga. i Åtminstone lär detta ja vara. det prisvärda syftemålet med det norske Samlag (förening), i hvilket flitigt utgifver böcker på allmogemålet. j Vi hafva i dagarne erhållit oss från detsamma tillsända ett par nya volymer. Den ena bär titeln Lauvruskar. Ny Samling av ymse Smaasyrkes (Löfruskor, ny samling af omtyckta omåstycken), och innehåller flera dels originala, dels öfversatta stycken, de förra ottast särdeles karakteristiska och underhållande; flere af dem äro också lemvade at Vivje och Krii stofer Jansen, hvilken senare bl. a. bidragit en telangfull afhandling, kallad Nokot um Italia-mennerne. — Den andra af föreningen utgifna boken är Britland og Britarne af A. O. Vinje, som kelt osminkadt skildrar England och Skotland, land, seder och folk. Läsaren vänjer sig lätt vid målet, hvari dessa i brefform framstälda skildringar äro hållna, och det måste göra honom godt att erfara dessa sunda ock träffande anmärkningar, återgifna med denna oefterhärmliga humor, som man så ofta träffar hos den nordiska allmogen mm ——-— ÖO — 2—