Göteborgsposten – 6 mars 1874, sida 1

kommo för hennes minne. Det var Bisset, som iadjudit dessa gäster i hennes namn, och Bisset var lord Chetwynds väv. Hon brydde sig derföre ej om att grubbla öfver saken. — Jag har iogen större mottagning, miss Monk, sade hon. Tillåt mig att i den gentleman, som ni kännt under namn mr Tempest, få presentera för er min egen man, som jag i många år trott vara död — sir Rupert Northwick. Miss Monk och Gilbert Monk uttryckte sin förvåning och sina lyckönskningar. De trodde att de blifvit inbjudna till att bevittna, huru sir R upert Northwick, som de kännt såsom mr Tempest, återtog sin rätta plats och värdighet. — Vi ha gjort en sällsam upptäckt, Sylvia, sade lord Chetwynd. Bernice var dotter till sir Rupert och lady Diana Northwick. Gilbert Monk brast nt i en låg, till hälften dämpad svordom och stapplade fram till fönstret. Detta var just den hemlighet, af hvilken han hoppats att vinna en förmögenhet. Under sin korta vistelse i Scotsby Newmans hus hade han upptäckt, att den unga arftagerskan till sir Rupert Northwick blifvit af sin egen far bortförd från sitt hem, och han hade äfven erfarit att lady Diana erbjudit en ofantlig belöning åt hvem som kunde återställa hennes barn till henne. Han hade ämnat göra anspråk på denna belöning, när han räddat Bernice. Senare hade den tanken vaknat hos honom, att han skulle gifta sig med Bernice och på det sättet måhända göra sig sjelf till egaro af hela den ofantliga Northwickska förmögenheten, som vid sir Ruperts och lady Dianas död måste öfvergå till Bernice och hennes arfvingar. — De ha således upptäckt hvem Bernice är, tänkte han. Nå väl, än sedan? Allt är ej ännu förloradt. Jag skall återfinna henne — jag har alltid lycka med mig — och jag skall sedan gifta mig med henne,