Göteborgsposten – 5 mars 1874, sida 1

nom, att jag gifte mig med honom utati att älska hononiHans kärlek till mig är starkt uppblandad med egennytta. Om jeg vore fattig och obemärkt, så vet jag att han ej skulle bry sig om mig. — Jag tror, att ni har rätt, lady Diana. I alla händelser är det bättre att såra Tentamour genom en vägran än att gifta sig med honom utan att älska honom. Ni eger frihet att gifta er med hvem ni bebagar. Lady Diana, ni har visat mig en smickrande uppmärksamhet. Har jag blott varit föremål för litet koketteri eller har jag rent af bedragit mig? De ord jag är färdig att uttala till er ha blifvit sagda till er af hundra tungor, men historien är kanhända alltid ny. Jag står alldeles ensam i verlden, mitt lif är förbittradt och sorg bor i min själ, men jag älskar er af hela mitt hjerta. Vill ni bli min hustru? : Lady Diana spratt till. Oaktadt den erfarenhet hon hunnit förvärfva på detta område, gjorde dock förklaringen henne öfverraskad. Hon blef blossande röd, bleknade så och sänkte blygt som en ung flicka sina ögon i det hon hviskade: — Ja, Basil. Det var som om en solstråle spridt sin glans öfver Tempests ansigte. Han slog sin arm omkring henne, drog henne intill sig och sade: — Diana, älskar du mig? — Ja, hviskade hon sakta och blygt, jag älskar dig, Basil, högre än mitt lif. — Mera än du älskade Tentamour? — Det var ej annat än en skolflickas fantasi. Jag älskar dig, Basil, med hela den styrka hvaraf en qvinnonatur i sådana fall är mäktig, såsom jag oldrig älskat någon förut. Och du, Basil? — Du är min, mitt lif, min själ! sade han passioneradt i det han kysste och omfamnade henne. Är du verkligen säker på, att du älskar mig för mina egen skull. Diana? Jag är din —