Göteborgsposten – 4 mars 1874, sida 2

sjöng med en röst så klar, så ljuf, så ren, att lady Diana höll andedrägten för att lyssna. Efter balladen kom en svår italiensk operasång, förträffligt utförd. — Ni är en öfverlägsen talang, miss Gwynn, sade lady Diana hänryckt; er röst skulle kunna göra er rik. Bernice smålog sorgset, då hon yttrade: — Jag skall aldrig sjunga offentligt. Jag eftertraktar ej förmögenhet eller rykte. Jag önskar blott ett tryggt hem. Ack, lady Diana, jag här erfarit bitterheten af den yttersta fattigdom, af hemlöshet, af hunger till och med samt köld, och jag skall vara fullkomligt nöjd med ett tryggt hem. Lady Diana blef rörd af det sorgsna uttrycket i marquisinoans ungdomliga stämma. Hon hade redan fullkomligt bestämt sig för att antaga henne till sin sällskapsdame. : — Läser ni franska, miss Gwynn? frågade hon. Bernice tog en franak bok på bordet och läste högt ett stycke med en ren och behaglig intonation samt äkta parisisk accent. Lady Diana uttryckte sin förvåning och sitt nöje. — Ert sätt att läsa är ytterst behagligt, miss Gwynn, sade hon. Jag antager er såsom min sällskapsdame. Era åligganden skola bestå i att läsa för mig, sjunga för mig och hålla mig sällskap, när helst jag önskar. Jag bor eusam i detta hus med mina tjenare och en äldre vän, en fattig dame, för hvilken jag hyser stor högaktning. Er lön. skall bli hundra pund om året, och Fifine får lemna er biträde vid era toiletter. Är detta tillfredsställande? — Oh lady Diana! utbrast Bernice förtjust. Jag får då stanna hos er! Får jag stanna här från detta ögonblick ? Hon höjde sina stora bruna ögon med ett bedjande uttryck. Det var någonting i denna blick eller i sjelfra ögonen, som gick rakt till lady Dianas hjerta. Helt ovän