annan känna tillståndet hos de familjer eller personer, som de besöka. — För att få bjelp af fattigvården eller polisprefekturen erfordras deremot en mängd byråkratiska formaliteter. Den förra lemnar understöd antingen i kontant eller i lifemedel åt de fattiga, som äro boende i Paris. Ansökningen derom måste vara viserad af poliskommissarien i qvarteret, hvilken genom en noggrann undersökning förvissar sig om, att personen ifråga är alldeles blottad på resurser. För detta ändamål anställes i hans hem en genomgående undersökning för att se, om den hjelpsökande icke har alls några saker, som kunna vändas i penningar. Om man finner en klocka, en smula linne eller kläder, några kökssaker eller dylikt, så vägras hjelpen utan pardon, och det är först sedan dessa saker vandrat till pantlåne-inrättningen som den kan meddelas, antingen direkt såsom understöd eller genom personens upptagande i någon fattiginrättning. — Polisprefekturens hjelp beviljas utesiutande åt dem, som äro huavilla, till hvilkas understöd 5 å 6000 fres lemnas i månaden. Men är då verkligen nöden så stor och allmän denna vinter i Paris? Tyvärr lärer den vara det. Och ändå visa de officiela siffrorna, att exportationen tilltagit på ett högst anmärkningsvärdt sätt, och i den allmänna exporten intaga de s. k. pariserartiklarne ett mycket framstående rum. Hvad de egentliga lyx-artiklarne angår, som förbrukas af parisarne sjelfva, så har åtgången derpå icke varit obetydlig denna vinter, och man får gå många år tillbaka innan man finner en saison, hvarunder så mycket penningar depenserats på baler och soirer. Men förhållandet är, dels att antalet utlänningar, som passerat vintern i Paris, i år och de föregående åren varit vida mindre (skilnaden kan räknas minet till ett hundratusental) än före kriget; dels att alla menniskor will en viss grad lida af de så oerhördt ökade skatterna — en nödtvungen försoning för kriget, 4 septemberrevolutionen och kommunen.