Göteborgsposten – 3 mars 1874, sida 2

Gwellan ur den gamla hexans väg, annars skall hinduqvinnan göra henne något ondt. — Den hedniska qvinnan skall ej tillåtas inträda i butiken vidare, förklarade madame Bongateau i bestämd ton. — Hon är full af list. Hon skall smyga sig på miss Gwellan. — Det finnes ingen miss Gwellan här, sade madame kort. — Inte? Misstog jag mig då om namnet? — Qvinnan uttalade detta namn. Jag känner ej till det, svarade madame. — Hvad är då namnet? frågade Bisset inställsamt. Ej Gwellan, säger ni? Hvad då? Madame såg brydd ut. Monsieur ryckte på axlarne och gick bort att uppassa sina kunder. — Detta är tredje gången i dag, som jag blifvit tillfrågad rörande en ung dame, som förmodas vara här, sade madame. Har man någonsin hört sådant? Finnes det då ingen frihet i England? Först kommer en stor ung man, mörk och svartmuskig, med stort skägg — — Monk! inföll Bisset med en sällsam blixt i sina ögon. — Dernäst kommer den hedniska qvinnan, och nu gör ni mig frågor om den unga damen, sade madame utan att märka afbrottet. Och hvadan kommer sig nu allt detta? Jag tycker ej om det. Ett sådant spioneri fanns ej under kejsardömet, ens när det var som värst — nej långt derifrån! Hvem är den unga damen, som man frå gar efter så mycket? Hvad har hon gjort? Svara på def ni nu, om ni kan. — Jag söker verkligen efter en ung dame, sade Bisset uppriktigt. Jag vet ej hvad hon kallar sig. Jag tror att hon är i ert hus. Jag är hennes sanne vän. Låt mig träffa henne blott för ett ögonblick, och jag skall öfver tyga både er och henne om, att jag är hennes vän. Madame höjde sina ögon mot taket, liksom om hon