Från Utlandet. Det cirkulär, som franske inrikesministern hertig de Broglie kringsändt till prefekterna rörande den stora bonapartiska demonstration, som väntas d. 16 mars, har gjort stort uppseende och skall endast ännu mera öka ifvern hos de många kejsardömets anbängare, som ännu finnas i Frankrike, att på den dagen uttala sina känslor. Den närmaste anledningen till cirkuläret har varit en rundskrifvelse, i hvilken en bonapartisk komit med hertigen af Padua i spetsen inbjuder fransmännen att begifva sig till England, dock på egen bekostnad, för att der hylla den kejserlige prinsen, då han d. 16 mars blifver aderton år och myndig. Iorikesministern yttrar: Denna rundskrifvelse kräfver ur flera synpunkter regeringens uppmärksamhet. Regeringen har ingen tanke på att alltför mycket begränsa eller vaka öfver franska medborgares handlipgesrihet och sianer intet oriktigt i att personer, hvilka innehaft befattningar feller emottagit gunstbetygelser under den sista regeringen, bibebålla vördnad för och ära den kejserliga familjen samt den kejserlige prinsen. Den munisteriela rundskrifvelsen omnämner derpå de lättnader, som bereddes embetsoch tjenstemän äfven af den högsta klassen, att bovista Napoleon III:s begrafning, men påpekar, att de omständigheter, som sammanhänga med det af de kejserlige anhängarne nu tagna steget, äro helt andra och olika, och att de hafva en politisk karakter, som det icke är svårt att fatta. Ministern fortfar: Valet af en högtidlig meningsyttring den dag, då den kejserl. prinsen intråder i sitt 19:de år, tyckes härleda sig från den tanken, att den kejserliga författningen bestämde samma dag för uppnåendet af suveränens myndighetsålder. Vi finna på den grund häri ett medelbart erkännande af den kejserl. prinsens rättighet att regera öfver Frankrike efter denna författning och i enlighet med de protester som uttalats mot det motsatta beslut, nationalförsamlingen antagit. Det är visserligen sant, att den af tidningarne meddelade rundskrifvelsen afhåller sig från hvarje dylik uttolkning, men den allmänna meningen skall alltid vara böjd för att tro, att den naturliga tolkningen är den rätta och sanna. Eftersom regeringen är utsedd att gifva verkställighet åt nationalförsamlingens vilja, kan regeringen icke heller tillstädja någon meningsyttring, som kunde afvika från den aktning man är skyldig alla församlingens dekret. Ni skall derför vaksamt följa den verkning, som den af tidningarne offentliggjorda inbjudningen kan medföra. Om ni i de ansträngningar som göras för att öka antalet af dem, som skola besöka England, finner det ringaste försök att sätta i tvifvel giltigheten af församlingens suveräna beslut, så skall ni genast derom underrätta mig, på det jag må kunna omedelbart uppträda mot denna kränkning. Ni skall hädanefter icke tillåta någon att offentligen uppträda, för att skaffa sig följeslagare på den tillämnade färden till England, eller nägra lidelsefulla diskussioner, som skulle kunna deraf följa och möjligen förorsaka en beklaglig oreda. Det är vår pligt att afböja allt, som kan störa det för alla intressen så nödiga lugnet och framför allt lugnet inom de arbetande klasserna under den handelsoch näringskris, som för närvarande råder inom landet. Marskalk Mac Mahon har lofvat Frankrike ro, och vi böra alla handla så, att han kan hålla sitt ord. Slutligen skolen j underrätta mig, om j fån veta, att några tjenstemän ännu taga del i den i fråga varande meningsyttringen, och j skolen uppmana dem att uppgifva en afsigt, som regeringen icke skulle kunna tillåta dem att utföra. En sådan handling skulle betraktas som olydnad mot nationalförsamlingens dekret, hvarför den måste samvetsgrant undvikas. Bonapartistbladet Pays offentliggör en af Paul de Cassagnac undertecknad artikel, i hvilken han angriper ofvan stående cirkulär, anseende det vara ett bevis på det kejserl. partiets vigt och betydelse. Ett annat bonapartistblad TOrdre ger uttryck åt samma åsigter, men uppmanar de offentliga tjenstemännen att visa lydnad för ministerns cirkulär och icke deltaga i besöket i Chiselhurst d. 16 mars. Märkligt är, att det klerikala bladet lUnion skarpt angriper bonapartismen. Det kan emellertid, som sagdt, anses för fullt säkert, att den bonapartiska demonstrationen på ofta nämnda dag kommer att blifva ytterst storartad, och att tusentals fransmän skola då skynda öfver Kanalen.