— Fifiae, sade hon sakta, ni tror mig vara död. Jag är förändrad, det vet jag, men känner ni ej igen mig? Rösten blef igenkänd förr än det sköna ansigtet. Fifine for tillbaka och troende, att hon såg en verklig vålnad, uppgaf hon ett genomträngande rop och föll afsvimmad till golfvet. LVI. De stojande unga män, hvilkas förolämpande närgångenhet förmått Bernice till att söka en tillflykt i den franske pastejbagarens butik, gingo vidare då de sågo sitt tillämnade offer inträda genom dörren till butiken. Iogen i huset blef väckt af Fifines skrik. Lady Chetwynd och hennes förra kammarjungfru voro fullkomligt ensamma. Bernice började då i största hast vidtaga åtgärder för att bringa Fifine tillbaka till sans, sedan hon likväl först fällt ner gardinerna framför fönstren för att utestänga nyfikna förbigåendes blickar. Hon såg sig omkring efter vatten. Det stod en karaffin på ena disken och Bernice fyllde ur densamma ett glas med vatten. Hon bestänkte dermed Fifines ansigte, gned hennes händer och gjorde allt hvad hon kunde för att återkalla henne till medvetande. Hennes bemödanden kröntes snart med framgång, Fifine återfick så småningom sitt medvetande. Hon öppnade sina ögon, men biott för att åter hårdt tillsluta dem och med förnyad styrka uppgifva ett rop af förfäran. Lady Chetwynd lutade sig öfver henne och yttrade i en ton af mildt befallande ton: — Var tyst Fifine; ni drager polisen hit, om ni fortfar på detta sätt. Lugna er. Kan ni ej fatta, att jag är lady Chetwynd? Fifino reste sig upp i sittande ställning och började