Lönesrågan i Danmark. Såsom vi förut nämnt, föreligger äfven å Danmarks riksdag frågan om dyrtidstillägg till embotsoch tjenstomännen. Då regeringens förslag härom kom till första behandlingen inom folketinget i lördags, föreslog förenade vonsterns bekante ledare, hr J. ÄÅ. Hansen, följande, onekligen något sällsamma dagordning: Alldenstund behandlingen af ett sådant lagförslag som det töreliggande före den lagetadgade tidpunkten för en revision af aflöningslagarne förutsätter ett förtroendefullt förhållande mellan ministeren och folketinget, och ett sådant icke förefinnes, öfvergår tinget till nästa fråga på dagordningen. Finansministern uppmanade ifrigt tinget att icke göra denna sak till en förtroendefråga. Tjenstemännen voro ej regeringens, utan statens, landets. Tinget påtog sig ett stort ansvar, om det undandrog sig att pröfva rättvisa anspråk. Bsvarandet af den goda andan inom tjenstemannaklassen är onekligen en vida vigtigare fråga, än den om den nuvarande ministören stod qvar litet längre eller kortare tid. J. A. Hansen menade, att om ministeren verkligen fäste så stor vigt vid det föreliggande ärendet, som den lät påskina, så kunde den ju försöka medlet att afgå och se till, om saken då kunde afgöras (skratt). Ministern anmärkte härtill, att om man önskade ministeörens och särskilt finansministerns afgång, så borde man bete sig väl emot den, ty detta var säkraste medlet till att få den att snart gå sin väg. Här afbröts förhandlingen, som skulle i går fortsättas. Det är väl sannolikt, att hr J. A, Hansens förslag till dagordning blir antaget; och de stackars tjenstemännen, som ej ha med dessa obehagliga och emåsinta tvister att skaffa, skola tillsvidare blifva utan en för många alldeles nödvändig förhöjning i deras inkomster. Chefen för statistiska byråni Köpenhamn, Falbe-Hansen, har i detta hänseende lemnat några intressanta uppgifter om prissvängningarne under de sista trenne åren samt lefnadsförnödenheternas derigenom inträffade stegring. Dessa uppgifter äro af så allmän natur, att de jemväl passa in på våra förhållanden. Förf. framhåller, att ander åren efter 1850 en stark prisstegring började, hvilken väsentligen härflöt af den starka produktionen af ädla metaller vid upptäckten af guldoch silfvergrufvorna i Kalifornien och Australien; stegringen fortfor på grund af den öfverdrifna handelsspekulationen tills handelskrisen 1857. Priserna föllo då snabt, men höjde sig återigen litet, tills de ungefär vid året 1860 voro 2530 pret högre, än innan rörelsen började. Nu bibehöll sig penningvärdet ungetär oförändradt under de följande tio åren, men efter 1870 bar en stark prisstegring åter börjat. Denna — RE