Göteborgsposten – 23 februari 1874, sida 2

Flack berättade alla do omständigheter, som stodo i förening med lady Chetwynds återfinnande af honom. — Jag måste träffa miss Gwynn genast, sade Monk sodan hans tjenare slutat. Mrs Crovl, ni och Flack måste med den unga damen resa till Mawr Castlo denna afton. Jag kan ej resa med och ej komma efter ännu på en tid. Under vistondet der måste miss GWynn bevakas lika omsorgsfullt, som om hon vore mannen med jernmesken. Förstår ni? Mrs Crowl svarade jakande. — För mig nu till mise Gwynn, sade Monk. Nej stanna. Är hon i rummet innanför? Låt henno komma ut bit och stanna ni båda derinne. Jag vill träffa henne ensam. Mrs Crowl tog upp en nyckel ur fickan, låste upp dörren till det inre rummet och gick dit in. Kort derefter ropade hon på Flack. Denne gick äfven in i det inre rummet, då deremot Bernice kom ut. Mrs Crowl tillslöt dörren efter sig och Flack, och Bernice var ensam med Monk. Dessa båda betraktade hvarandra ett ögonblick under tystnad. Bernice rar blek, men hennes ansigte var lugnt och beslutsamt. Hennes bruna ögon blickade oförfäradt och stadigt på den man, som stod framför henne. Hon var ingen svag, rädd, darrande flicka utan en modig, beslutsam, ädel qvinna. : Hon kävde ej igen Gilbert Monk vid första anblicken, och hon blef måhända något blekare än hon förut var, då hon såg dessa stora, grymhet uttryckande käker, den tillbakadragna hakan, den om skurken påminnande munnen. Hennes instinkt sade henne, att här framför henne stod en bof, på hvars sjelfva ansigte naturen satt sin stämpel till varning för andra menniskor att ej sätta tro till honom; men då hon för andra gången lyftat sina ögon mot onom och fästade mera uppmärksamhet vid den mörka