Wynds förobråelsex. Han var nöjd med sig sjelf och nöjd med ett vänta sitt rättfärdigande af framtiden. — Förlåt mig, mylord, sade han lugnt, men ni gjorde förliden natt en anmärkning, som jsg ej fullt kan förstå. Ni sade att mönstret till spetsarne på den klädning vi funno i kistan par olika mönstret till spetsarne på den klädning ni har förvarad deruppe. Hvilkendera var nu lady Chetwynds begrafningsklädning? — Naturligtvis den klädning vi sunno i kisten, mr Bisset. : — Men mylord har sagt, att er hustru hade blott en hvit sidenklädning, förfärdigad efter det mönstret, fortfor polistjenstemannen ihärdigt. Ni kände fullkomligt igen klädningen uppe på vinden. Klädningen i kistan tyckes verkligen vara en öfvertalig klädning. Huru hänger detta tillsammans? — Jag vet ej. Miss Monk torde kunna förklara hemligheten eller kanske Fifine, lady Chetwynds kammarjungfru kan förklara den. — Jag har redan talat med Sylvia om saken, sade Monk hastigt och utan att denna gång säga någon osanning. Samma fråga har framställt sig tör mig som den mr Bisset nu gjorde. Men Sylvia visste ingenting derom. Hon vet blott, att Fifine tog klädningen ur lady Chetwynds garderob, och ingen vet mer än det. — Fifine torde kunna sprida något ljus öfver ämnet, förklarade polistjenstemannen. Det är kanske bäst, att jag söker upp henne. Jag skall tänka öfver den saken. Jag anser dock likheten mellan do båda klädningarne vara en sak af högsta vigt för denna undersökning. Hvad jag för öfrigt tänker, torde jag för närvarande ej behöfva nämna. Men jag skall sprida ljus öfver hela hemligheten, mylord, och till er belåtenhet. — Allt hvad som behöf-er upplysas är hemligheten rörande den unga qvinna, hvilken i så hög grad liknar min förlorade hustru, sade Chetwynd. Jag vill veta, hyem