AA — — innda bidrog han att lägga grunden till den nationala riktning i litteratur och konst, som ännu helt nyss gjorde det andliga lifvet i Danmark rikt och förmöget att bära upp folkandan så, att det lilla landet kunnat motstå en mäktig grannes inkräktningslusta. Den omständigheten, att teatern är så lätt tillgänglig för alla, att dess lärdomar kunna fattas af såväl det enklaste naturbarn som den mest fiobildade verldsmenniska, kortligen att här återgifves alster af skön konst, för hvilkas njutande, på grund af skådespelarens lefvande framställning, inga sådana förutsättningar som studier t. ex. behöfvas, ty det godas belöning och det ondas bestraffning tilltalar alla, — den omständigheten gör teatern nödvändig för hvarje större samhälle, der ett lefvande andligt element måste ställas motverkande vid sidan af en annars sig utbredande materialism med åtföljande råhet och förvildning i sedorna. Den omständigheten gör ock det till en nödvändighet, om icke ett kärleksverk som det bör vara, för ett folk att upprätthålla en nationalteater, hvilken är i stånd stt hos sig sanla det bästa af hvad landet eger i detta hänseende och sålunda kan bilda en fokus, hvarifrån den dramatiska konstens strålar kunna sprida sig. ut öfver landet och lemna behöfligt material, der sådant är af nöden. Har nu Göteborg blundat för denna nödvändighet eller intet gjort för upprättbållandet af en dylik institution? Vi skola snart finna, att så icke varit. . Man erkände nödvändigheten af en god teater, och då den befintliga ej längre motsvarade tidens fordringar och icke heller erbjöd tillräckligt utrymme för de allt talrikare teaterbesökande, ställde sig några män i spetsen för uppförandet af ett nytt, tidsenligt teaterhus. De vädjade tiil allmänheten, och denna, som hoppades att nu få ee förverkligad en länge närd önskan om skapandet af en stående teater i Göteborg, skyndade att svara på inbjudningen, och frågan blef en samhällsangelägenhet. Efter stora gemensamma austrängningar öppnades slutligen Thalias nya tempel på hösten 1859. Kort derefter sålde dir. Stjernström Mindre Teatern i Stockholm till H. M:t konung Carl XV, och br S:s främste man, hr W. Ähman, öfvertog nu ledningen af dir. Oscar Andergsons sällskap, då det förnämsta i landsorten, med uttalad afsigt att söka grunda ett fast gällskap häraf för Göteborg. Vår allmänhet och kritiken helsade med glädje planen, och en lysande sejour följde, oaktadt åtskilliga, ej ringa brister i sällskapets sammansättning. På grund af dir. Anderssons tilltagande sjukligbet, måste ban dock sjelf afstå från sin teateraffär, och nu ingick hr W. Åhman bolag med hr Pousette, hvilka båda samlade omkring Big de bästa tillgängliga förmågorna från såväl dir. Anderssons som dir. Stjernströms sällskaper, med äfvenledes öppet uttalad afsigt att bilda ett fast sällskap för Göteborg, i så måtto att detta skulle innehasva härvarande Nya Teater hvarannan saison och hvarannan den nya svenska teatern i Helsivgfors, alternerande med ett godt tyskt operasällskap, hvilket skulle på samma sätt uppehålla sig här hvarannan vinter och hvarannan i Helsingfors. Äfven nu understödde Göteborgs allmänhet lifligt den nya planen, och hrr Åhman Å Pousette hade här ett par sejourer, hvilka inbragte dem en ganska ansenlig behållning. Och det synes vara visst, att om denna sista plan fullsöljts, skulle det i hög grad främjat allmänhetens främsta önskan om att erbålla ett godt fast sällskap. Det var icke allmänheters förskyllan, att planen blef om intet. Den dåvarande teaterstyrelsen uppskattade icke rätt betydelsen af den stora publikens stäm ning, utan gaf vika för en tillfällig mode-smak inom samhällets högre kretsar och lät den nya teatern för ett par saisoner helt och hållet inkräktas af en utländsk opera, under det att Thalia måste biltog derifrån flykta bort till det gamla, tu mer än förut inskränkta logiet vid Södra Hamngatan. Det var ett ödesdigert beslut af teaterstyrelsen, hvilket ock snart medförde sitt straff. Herrar Åhman och Pousette upplöste Vejtt sällskap, i det hr Å. tog anställning som i Jedare af Helsingfors teater, der ett fast sälli ekap nu bildades hvilket, hoppades man, skulle blifva kärnan för en national finsk-svensk dramatisk konst. IIär i Göteborg flydde den stora allmänheten från Nya Teatern, der le beau monde snart ensam upptog platserna, men äfven snart tröttnade, under det Mindre Teatern åter bragtes i flor, och dess innehafvare, dir. Rohde, spelade för oupphörligt fulla hus. Hvad man kunnat beräkna, följde: den med konst uppdrifoa exotiska plantan på Nya I Teatern vissnade och dog; det herliga Thaliadö stod outhyrdt, utom då möjligen något persiskt eller japanesiskt jonglörsällskap, ej lord Chetwynds, veta I wynds förebråelser. oangan cr avarada Ro. Hamad att vänta sitt ri