Göteborgsposten – 19 februari 1874, sida 1

—— fallit Bisset in. Alla funno lämpligheten deraf, och hvar och en gick till sitt rum. Tio minuter derefter möttes de fyra männen i biblioteket. Marquisen öppnade det förut omtalade skåpet och framtog nyckeln till Chetwyndska familjegrafven samt äfven dörrnyckeln till den trappgång, som ledde ner i grafhvalfvet. — Vi måste bedja kyrkoherden lemna oss nyckeln till kyrkan, sade marquisen. Jag har här under min kappa en lykta och några verktyg, som vi komma att behöfva. Chetwynd gick i spetsen för de öfriga ut ur huset genom stora förstuguporten. Förstuguvaktaren hade för längesedan lemnat sin post, ljusen voro släckta, tjenstepersonalen hade gått till sängs. Chetwynd stängde försigtigt dörren, sedan de alla hunnit ut, och gick öfver gårdsplanen och in i parken. — Vi skola taga den kortaste vägen genom parken till byn, sade Chetwynd under. det de skredo framåt. Det var här i parken jag en qväll såg henne, mr Bisset, såsom jag omtalat för er. Vi skola gå förbi stället. — Att döma af allt hvad jag fått höra tycks vålnaden vara väl bekant med Chetwynd Park, sade mr Bisset torrt. Natten är mörk. Gif mig lyktan, mylord — jag skall bära den. — Han tog den ur lordens händer, och de påskyndade alla fyra sina steg. Lord Chetwynd pekade ut den plats der han sett Bernice, men han hade ej tid att dröja der. De hunno genom parken och ut på landsvägen samt till toppen af den kulle, hvarifrån man hade utsigt öfver byn Chetwynd. Vägen ver enslig, himlen uppöfver dem mörk och hafvets entoniga brusande trängde till deras öron blandadt med vindens sus i träden. Iord Chetwynd gick framåt ifrig, otålig, plågad af ejälsoro. De kommo in på den tysta, ojemna bygatan. Husen voro mörka, bodarne för länge sedan tillslutna.