Göteborgsposten – 17 februari 1874, sida 1

uppehållit sig i detta rum dagar, kanhända veckor. Någon af husets tjenstefolk kan ha haft hennes förtroende och försott henno med föda. Det är äfven klart, att qvinnan för sina ändamål finner lämpligt, att man håller henne för en vålnad. Hvad kan nu hennes ändamål vara? — Denna fråga får vänta på ett svar, sir, sado Bisset. Det finnes andra frågor, som först måste tagas under pröfning. Till exempel mylords märkvärdiga påstående, att denna klädning verkligen var densamma, hvari lady Chetwynd lades i sin likkista. Menar ni verkligen, mylord, att denna klädning just är densamma, hvari lady Chetwynd begrofs? — Den ser ut att vara densamma; svarade Chetwynd. Naturligtvis kan den ej vara densamma, och dock mianes jag denna klädning mycket väl. Lady Chetwynd bar den samma afton hon först ankom till sitt hem. Hon såg så älsklig ut i den, att jag särskildt lade märke till den och i sin förtjusning fästade hon min uppmärksamhet vid spetsarnes ovanliga mönster samt andra små omständigheter. — Klädningen är förfärdigad af en fransk modesömmerska, sade Bisset i det han granskande betraktade den. — Så var äfven förhållandet med lady Chetwynds, sade lorden. Det enda jag kan säga är, att de båda klädningarne äro fullkomligt lika, och att denna likhet ej kan vara en ren tillfällighet — Vidhåller ni er första förklaring, att detta är samma klädning lady Chetwynd bar, mylord? frågade Bisset. — Denna förklaring var ögonblickets ingifvelse, svarade Chetwynd mera lugnt. Naturligtvis är ej klädningen densamma. Huru skulle det vara möjligt? Men den är lik den — mycket lik den. — Kan ni bevisa, mylord, att detta ej är lady Chetwynds klädning? frågade Bisset lugat. — Kan jag bevisa att den ej. är hennes klädning? upprepade lord Chetwynd i förvånad ton. Naturligtvis är den icke hennes klädniog. I första ögonblicket af min