Göteborgsposten – 17 februari 1874, sida 1

— —ä—0B —— — — —— erinra sig, att hon flytt i stor hast den qväll då hon sista gången varit uppe på vinden och såväl Monk som Ragee timtals sökt efter henne i grannskapet. Stegen stod nu alldeles som då hon sista gången begegnat den. Bissets ögon lyste till, då han fick se stegen. Han sprang fram och klättrade upp som en katt samt befann sig inom ett ögonblick i det öfre rummet. Det var någontiog i hans sätt som eldade Chetwynd och Tempest till en liknande energi, De kommo efter honom uppför stegen till det öfre rummet. Det var ej annat än en skrubb, sex fot hög der den var som högst, utan fönster, och erhållande ljus och luft blott genom de springor och andra öppningar, som funnos i taket. SS . Och dock syntes det vid första anblicken, att denna skrubb varit tillhåll för en mensklig varelse. Det låg en madrass i ett hörr, en kudde och lekan. En bit af en spegel hittades. Der fannos några andra toilettartiklar, som tydligen blifvit ditförda från ett gästrum nerunder. — Någon har varit här, sade Tempest förvånad. Och till följe af den fullkomliga prydlighet, som råder här, skulle jag tro att den som haft sitt tillhåll här varit en dame. — Hon her uppehållit sig här i veckor på en gäng, sade Bisset lugnt. Se hit. Han utpekade i ett hörn lemningar af föda, fogelben, en låda med skorpor och andra ätbara saker. De tre männen undersökte nyfiket dessa saker. — Tror ni, mr Bisset, att den person som bott i detta rum är densamma som spelat rollen af lady Chetwynds vålnad? frågade mr Tempest med ifrigt intresse. Bisset svarade jakande. — Hon mäste vara siunesrubbad, sade den unge marquisen tankfullt. Det tycks verkligen vara i hög grad märkvärdigt, att en ung qvinna med Bernices ögon skulle