Göteborgsposten – 16 februari 1874, sida 2

Frän Utlandet. Ytterligare ingångna telegram från England bekräfta de konservatives fuliständiga seger öfver regeringen Gladstone, om hvars snara afgång derför ock blott en mening råder. Disraeli har äfven d. 11 d:s hållit ett tal till sina valmän i Buckinghamshire, hvilket så till vida är anmärkningsvärdt, som det betecknar denne statsmans stämning. — Valens utgång, sade han, är särdeles smickrande för hans parti och visar ånyo, att ingen fientlighet råder emellan kapitalet och arbetet, i alla händelser finnes åtminstone ett godt förstånd mellan egendomsegarne och förpaktarne. Det kan anses för en stor lycka, att det fiones så många konservativa arbetare. Valen hade, sade Han vidare, rättfärdigat hans förtroende till vallagen af 1868. Han hoppades, att de nu skedda valen skola hafva gifvit det system, som städse vill angripa och skaka alla landets intressen och institutioner, ett slag, ifrån hvilket det. aldrig, skall hemta sig. Han prisade vidare vice konungen af Indien, som har att kämpa med utomordentliga svårigheter. I hänseende till undervisningsfrågan förklarade han en kompromiss vara omöjlig; han trodde också, att ett alltjomt tillväxande flertal af folket skulle uttala sig för ett på religionen grundadt uppfostringsväsende. Man finner, att Dieraeli redan antagit på visst sätt tonen af regeringeva främste man. Orsaken, hvarför Gladstone ännu sitter vid makten, är den, att alla valen icke äro ännu kända; då de det blifva, skall han afgå Man antager för gifvet, att Disraeli skall till lordkansler förorda lord. Cairns och till utrikesminister lord Derby. Af ofvan nämnda yttrande ser det ut, som den nuvarande v. konungen i Indiea skulle komma att sitta qvar på sin post; men till minister för Indien skall lord Salisbury vara utsedd, en man med stor kraft och energi, men något skroflig yta, hvilken gjort honom mindre omtyckt i parlamentet. Skulle lord Salisbury, som för öfrigt icke står på bästa fot medDisraeli, vägra portföljens mottagande, så skall den i stället erbjudas Sir Stafford Northeote. Lord Carnalvon är bestämd för kolonialministersbefattningen, hvilken han ock beklädde år 1867: En annan version hänvisar för denna plats på Sir C. Adderley. General Peel skall, om han nu visar sig mera beredvillig, åter öfvertaga krigsministeriet, I annat fall hertigen af Richmond eller lord Longford. Sir John Pakington skall ånyo påtänkas för amiralitetet, men man talar jemväl för denna befattning om lord Henry Lennox. Om skattkammarkanslersposten tyckas Ward, Hunt och Sclater Booth täfla, det händer dock, att den senare blir minister för Irland. Hertigen af Abercorn antages komma att ånyo öfvertaga wice konungens spira i Dublin, der man är genom en vänlig hugkomst fästad vid honom och helt visst skall gerna se honom åter. Från Tyskland ekrifves, att en öfverläggning egt i Berlin rum mellan ett par deputerade Doch några frisinnade katoliker ang. frågan om grundandet af en gammal-katolsk menighet i Berlin. Man beslöt att göra försök i denna riktning, och till sakens förberedande nedsattes en komit af fem personer. Prinsen och Prinssessan af Wales anlände d. 28 till Berlin, der de tänka uppehålla eig en tid. Kejsaren af Österrike har, såsom te