Göteborgsposten – 16 februari 1874, sida 1

S— — ———— ——U—ä— —ö——t upprepar mina tacksägelser; en dag torde jag blifva i tillfälle att på annat sätt visa min orkänsla. Mrs Crovl fattade hennes hand och tryckte den länge. Bernice gick emot dörren. Mrs Crowl, som stått framför den, steg åt sidan med ett egendomligt småleende. Bernice försökte att öppna dörren. Den var låst. — Hvad betyder detta? frågade hon med lågande ögon. — Det betyder, miss, svarade qvinnan, att ni är en fånge. Bernice kundo i första ögonblicket ej få fram ett ord af ren harm och bestörtning. — Öppna dörren! befallde hon slutligen med en darrning i sin ljufva röst, Öppna den eller ock skall jag väcka allarm i huset. — Gör det och se hvad det. kan båta er. Hyresgästerna med undantag af oss äro alla män, som äro borta för dagen. Värdinnan är min vän och slägting och skall stå på min sida. Ropa — skrik — tjut. Ni skall ej väcka upp så mycket som en fluga. Ni är en fånge, miss, och det är så godt att ni fattar den saken först som sist. LII. Under det Gilbert och Sylvia Monk i den sistnämndas boudoir hade kommit till ett slags ömsesidigt förstånd mod hvarandra rörande Bernice, hade lord Chetwynd, mr Tempest och polistjonstemannen Bisset verkställt en undersökning i den stora. byggnadens vindsvåning. De hade gått från rum till rum med sina ljus lyftade högt öfver hufvudena, undersökt hvarje vrå och blott funnit tomma väggar och dammiga golf. Den unge marquisen hade ej varit sangvinisk nog ätt hoppas under sitt eget tak finna något spår ofter Åvålnadens sista besök på Chetwynd. Mr Tempest förrådde stark nysskenhet, men ej