Göteborgsposten – 16 februari 1874, sida 1

på era juveler, som alla äro gåfvor af mr Monk. Sjelfva de kläder ni bär har ni fått af honom, — Jag vet det. Han har varit mycket god mot mig. — Män slösa ej bort penningar på detta sätt utan ändamål. Mr Monk älskar er högre än sitt lif Ert eget lif är ni ock skyldig honom. Hvarföre ej gifva honom hvad som tillhör honom? — Jag kan ej längre lyssna till ett sådant tal, mra Crowl, sade lady Chetwynd lugnt. Jag älskar en annan, såsom jag nämnde för er. Jag känner mig vara bunden vid en annan, och jag anser mig redan och kommer att anse mig såsom en hustru. Jag inser, att jag ej kän qvarstanna, till dess mr Monk anländer. Det ser ut som om jag gjort orätt i att mottaga mitt underhåll ur. hans händer, och jag får ej fortsätta att göra det längre. Jag är nödsakad att lemna er i morgon bittide. Ni har varit god emot mig, då jag haft behof af godhet, och jag kan ej glömma det. Men era egna ord stärka mitt beslut att begifva mig härifrån, innan mr Monk anländer. — Era skrupler komma något sent, miss Gwynn, anmärkte mrs Crowl med en anstrykning af hån i tonen. Men förlåt mig, tillade hon i det en känsla af försigtighet vaknade hos henne, ni får göra som ni vill, Jag beder er blott vänta till dess mr Monk kommer. Bernice upprepade sin vägran och ämnet föll. Mrs Crowl var mycket uppmärksam mot sin unga gäst under återstoden af dagen och aftonen. Lady Chetwyvd gick tidigt till sängs och sof godt. Nästa morgon steg hon tidigt upp, nu fullkomligt uthvilad och stärkt. Hon kom ut till frukosten och betjenades med tillbörlig uppmärksamhet af mrs Crowl. Efter måltiden gick Bernice in i sängkammaren, packade sin kappsäck och tog. på sig hatten. Hon kom ut färdig att gå. — Ni har varit mycket god mot mig, mrs-Crowl, sade hen och räckte at handen. Jag är stark nog att åter börja söka arbete. Jag kon ej qvarstanna här längre. Jag