Göteborgsposten – 16 februari 1874, sida 1

heller han hyste hopp om att erhålla någon upplysning i afseende på den hemlighetsfulla gäst, hvars förklarade likhet med Bernice — hans ej erkända dotter — uppfyllde honom med längtan att se denna gäst. Bisset var den endo af de tre som var kall och i full besittning af sin sjelfbeherrskning. Han ledde undersökningen, hans skarpa ögon trängde in i hvarje hörn, hvarje fördjupning, och han stannade för att undersöka fotspår i dammet på golfvet med en noggrannhet och ett tålamod, som tröttade ut hans följeslagare. . — Ni kan ej draga någon nytta af dessa fotspår, sade lord Chetwynd otåligt, då Bisset tog upp ett mått ur fickan och började mäta ett spår till längd och bredd samt i sin anteckningsbok skrifva upp måtten. Några domestiker ha måhända varit här. Detta är spåret af en mans fot, är det ej så? — Jo, mylord, svarade Bisset kort. Sådana obetydligheter som dessa leda ofta till stora resultat i mitt yrke och dessa mått torde komma att framdeles bli oss till nytta. Låt mig gå förut, så att jag kan uppmäta några andra spår, innan våra egna blanda bort dem. Han gick förut. Det första fotspår han uppmätt var Gilbert Monks. Han fann snart ett annat tydligt begränsadt — hinduqvinnan Ragees fotspår. I detta fotspår fanns intet märke efter någon klack. Skon hade varit flat och bred, och Bisset förstod efter en enda blick på spåret, hvem som esterlemnat det. — Jag börjar att se ljus i saken, tänkte han. Alt bekräftar min teori, huru tidigt uppgjord den kunde tyckas vare. Monk är den som intryckt det manliga fotspåret; hinduqvinnan har efterlomnat det här. Jag har upp fångat en och annan skymt af ett tredje fotspår, menas hopblandadt med dessa två, att det ej lätt kan urskiljas. Om jag blott kunde-hitta på ett klart intryck af den tredje foten, (Forts.)