Göteborgsposten – 13 februari 1874, sida 2

— —— ———— — 2 då smög sig mrs Crowl in i hennes rum och undersökte hennes plånbok samt upptäckte det trepencemynt, som utgjorde Bernises enda skydd mot hungersnöden. . — Hon har ej tillräckligt penningar för att åter en gång komma undan, mumlade qvinnan. Det skall dröja länge, innan hennes kassa blir förstärkt. Hon tog ljuset och höll det en stund öfver den sofvande samt lemnade derefter rummet. Mrs Crowl var uppe tidigt påföljande morgon. Bernice försökte stiga upp, men fann sig för svag och trött och ömfotad. Mrs Crowl bar till henne the och rostadt bröd, och först omkring klockan tolf på dagen visade sig marquisinnan i det yttre rummet, klädd i sin resdrägt. Flack hade på morgonen gått ut för att telegrafera till Monk och ej ännu återkommit. Bernice erfor en känsla af lättnad öfver att han var frånvarande. Han hade alltid behandlat henne vördnadsfullt, men hon tyckte ej om honom, Hans skuraktighet var allt för tydligt uttryckt i hans galgfysionomi och hans mörka rörliga ögon, och Bernice fruktade honom af instinkt, ehuru hon knappt kunde sägas ha medvetande deraf. Mrs Crowl dukade upp en inbjudande frukost och Bernice deltog i den. Då hon slutat yttrade hon: — Jag tackar er för all er godhet mot mig, mrs Crowl, och måhända blir jag någon gång i tillfälle att vedergälla er derför. Jag vill ogerna begagna mig af er gästfrihet ännu en natt, men jag är knappt i stånd att i dag gå ut och höra mig om efter en plats. — Nej, dertill är ni sannerligen ej i stånd, miss, svarade mrs Crowl. Ni får ej tänka på att åter lemna mig. Hvad kan en ung oeh hjelplös varelse som ni är företaga i London? — Jag måste sjelf förtjena mitt uppehälle. — Nonsens, miss Gwynn. Ni är för vacker för att arbeta för ert uppehälle. Och det finnes en man, som dyrkar sjelfva den mark hvarpå ni trampar. Jag menar mr