Göteborgsposten – 13 februari 1874, sida 2

— — — — — —— — ——— — Nu ser ni betydligt bättre ut, yttrade mrs: Crowl slutligen. Vill ni äta mer? — Nej tack, svarade Bernice. Ät nu sjelf er supå, mrs Crowl, jag är belåten. Hon höll händerna mot elden. Mrs Crowl såg huru tunna dessa händer voro och huru tunnt äfven det bleka ansigtet var. Men hon såg derjemte under blekheten och den yttre svagheten styrkan af en beslutsam själ, af ett återvaknadt mod. Bernice hade lidit mycket, sedan mrs Crovl sista gången såg henne, men detta lidande hade varit likt den eld som pröfvar guldet, och hon var nu trots sin svaghet och fattigdom och öfvergifna belägenhet en beslutsam qvinna med stark själ och klart hufvud. Mrs Crowl satte sig ner vid bordet och gaf Flack en vink att taga plats midt emot henne. — Hvar fann ni henne? frågade hon. — På gatan — sittande på trappan till ett hus i Leicester-square. Hon var illa ute, som ni sjelf kan se. Jag vill slå vad om, att hon ej haft någonting att äta på fjorton dagar. — Underligt att ni fann henne. Jag trodde aldrig att det skulle lyckas oss. Att söka efter en person i London är detsamma som att söka efter en knappnål i en höstack. Tänk hvad mr Monk skall bli gladt öfverraskad, då han får höra, att hon är funnen! Ni måste telegrafera till honom i morgon bittida, Flack. Det värdiga paret åt sin supå, och Flack gick derefter upp till sitt ram. Mrs Crowl dukade af bordet, och en bädd tillreddes på soffan för hennes räkning. I det tillgränsande rummet bäddades åt Bernice. Mrs Crowl hade undvikit att göra den unga damen några frågor, derigenom röjande en grannlagenhet, för hvilken Bernice var tacksam. Bernice låg ej vaken för att grubbla öfver sina äfventyr eller utsigter. Hon föll nästan genast i sömn. Och