Göteborgsposten – 13 februari 1874, sida 1

— Hvad skall göras? frågade hinduqvinnar i en hviskning. Är det ett förbund, miss? — Nej — ett krig på lif och död! svarade miss Monk i den egendomligt hväsande ton hon vid vissa tillfällen använde. Jag är ej trygg, så länge Bernice lefver. Hon skall aldrig samtycka till ett giftermål med Gilbert. Hon tillber Roy Chetwynd. Hon har sina egna planer. Hon spelar vålnad här för att skrämma mig. Hon ämnar säkert i sinom tid gifva sig tillkänna. Hon narrar Gilbert och ämnar hämnas på mig. Jag står på randen af en vulkan. Bernice Chetwynd måste dö! — Ja, hon måste dö! — När polistjenstemannen rest härifrån, skall Gilbert sara till London för att träffa Bernice. Sade han ej att hon är i London? Ni måste följa honom; ni måste följa i hans spår till henne. Låt henne ej undslippa or för tredje gången! Men var hemlighetsfall som döden, grym som grafven. Kom ihåg att det är min trygghet, som är beroende af er. Hinduqvionan svarade blott med en nick och ett vidrigt småleende. Emellertid hade Gilbert Monk med sakta steg närmat sig sitt eget rum. Åtor hörde han steg på golfvet uppöfver. Han beslöt se efter, om det var polistjenstemannen som smög omkring deruppe, och begaf sig derföre till trappuppgången samt började stiga uppför densamma. — Jag skall se hvad kärlen förehar, mumlade han. Kanske att han har anställt en undersökning på vinden. Han fortfor att försigtigt stiga uppför trappan. Då han. hunnit upp på öfversta trappsteget, kom han ansigte mot ansigte med lord Cnetwynd, mr Tempest och Bisset. En blick på deras ansigten och en börda på Bissets arm öfvertygade Monk om, att de gjort en vigtig upptäckt.