——— ———— ——— — — — — — —— ihåg, att det fanns en hemlighet som stod i sammanhang med hennes börd, Hon var öfvergifven af sin far, en rik gentleman, som förde henne till St. Kilda i sin yacht och lenmade henne på denna aflägsna ö i presten Gwellens och baus hustrus vård, hvilka uppfostrade henne såsom eget barn. Fadern kom aldrig efter henne. Nu har jag råkat upptäcka hvem hon är, och kunskapen derom ingaf mig tanken att handla så som jag gjort. Min första plan var att hålla Bernice undangömd tills efter ditt giftermål och då äterställa henne till hennes vänner och göra anspråk på den furstliga belöning, som blifvit erbjuden för hennes återställande, ty en sådan belöning hade verkligen blifvit erbjuden. Men iden var ej rätt god. Jag skulle knappast ha kunnat utföra den utan att blottställa dia ställning såsom Chetwynds hustru; men nu ser jag min väg klart. Du och jag kunna sträfva mot våra mål utan att någonsin våra banor behöfva korsa hvarandra. Jag skall ha min hustru i Österrike, och du behöfver blott hålla Chetwynd borta från Österrike. Miss Monks ögonbryn voro rynkade, hennes mörka ansigte bade förlorat sin färg, hela hennes gestalt darrade. — Du vet hvem Bernice är! utbrast hon. Du har vetat det under hela denna tid: Jag har aldrig trott dig om att vara så hemlighetsfull, Gilbert. Hvem är Bernice? — Det kan jeg ej säga dig. Jag bebåller några af mina hemligheter för eget begagnande. — Är hon en arftagerska? frågade miss Monk. — Det är högst sannolikt. Jag är ej den man som ådrager mig bråk och besvär för en utarmad. (Forts.)