Hon talade i en hotande ton. Monk låtsada ej förstå henne. — På hvad sätt har jag motarbetat dig? frågade han. . Miss Monk sträckte fram hufvudet på sin långa hals, då hon yttrade: — Hvar är Bernice Chetwynd? Monk spratt till och skiftade färg. Han hade väntat sig denna fråga, men då den kom var han ej beredd på den. — Är hon ej i sin likkista? frågade han i det han gjorde ett svagt bemädando att återvinna sin sjelfbehorrskning. — Ah bah! Tror du att du fortfarande skall lyckas narra mig? Jag känner dig, Gilbert Monk. Jag vet, att Bernico lefver. Hvar är hon? frågar jag. Monks mod växte i förhållando till ögonblickets allvar. Han hade blott en qvinna att göra med och denna qvinna var hans egen syster. Han fruktade ej att. komma i hennes våld, ty det var ju hon som var i hans. Hun svarade i lugn ton: — Lady Chetwynd är nu i London. En suck at lättnad höjdes ur miss Monks barm. — Jag trodde, att hon var i detta hus, sade hon, och i sådant fall skulle polistjenstemannen säkert finna henne. Hvar är hon i London? Gamla Ragee spetsade öronen. — Jag vägrar att besvara den frågan, yttrede Monk kallt. Hon är i säkerhet, och det är min afsigt att hon skall förblifva i säkerhet. Hinduqvinnan knöt sina bruna bänder, under det ett uttryck af hat var synligt i hennes skrynkliga ansigte, tom bådade olycka för den frånvarande unga marquisinnan. — Jag förmodar att det ver du, som för sexton månader sedan räddade Bernice ur grafven, Gilbert? yttrade miss Monk slugt( — Ja, medgaf hon.