Göteborgsposten – 11 februari 1874, sida 2

nära att bli upptäckt af er, mylord, for hon ej tillbaka i droskan utan gick till Nunsgate, hvarifrån hon i går på morgonen medföljde snälltåget till London. Hon var fullkomligt ensam. Hon var ung, väl uppfostrad, en fullkomlig dame, iklädd grå drägt och med en grå dubbelslöja. Lord Chetwynd och mr Tempest voro båda lika förvånade öfver dessa upplysningar. — Jag har anledning tro, att den unga damen har något gömställe i detta hus eller ock förtrogna. Jag är mest böjd för att hylla den förstnämnda åsigten. Jag tror, att denna välnad ej går och kommer iklädd sin hvita grafdrägt. Efter sin ankomst hit byter hon helt säkert om drägt och likaledes gör hon det innan hon går härifrån. Det är derföre helt säkert, att hon har sitt klädrum i detta hus, och att hon härtill valt ett så ensligt rum som möjligt. Jag önskar undersöka vinden, mylord, och anhåller att ni sjelf och mr Tempest åtfölja mig. Kunna vi komma dit upp hemligt — utan att bli sedda? — Ja. Jag skall tillsäga mr Monk att följa oss — — Jag anhåller, att ni ej beder mr Monk derom, afbröt Bisset. Jeg kan ej arbeta tillsammans med så många. Kunna ej vi tre gå ensamma, mylord? . Chetwynd svarade jakande. Han ringde efter hofmästaren och tillsade om ljus, hvilka ditburos. — Vi gå nu, om ni behagar, mr Bisset, sade marquisen. Allt är nu tyst och stilla i huset. Jag brinner af otålighet att få på närmare håll se den hvita klädningen, om den verkligen finnes förvarad här i huset. Finna vi den, skall jag kunna säga, om det var den min hustru bar. Kom. Han visade vägen uppför den privata trappän till vinden. Mr Tempest och mr Bisset följde honom. Både lorden och upptäcktsresanden voro oroliga, darrande, upprörda; men Bisset var lugn och kall, såsom en man, hvilken går till en säker seger, -x