Göteborgsposten – 11 februari 1874, sida 2

honom artigt, men frågade honom ej hvar han varit eller hvad han gjort. Mr Tempest kom snart in och efter honom Gilbert Monk samt sist af alla miss Monk strålande i en utsökt toilett. Lord Chetwynd gick emot henne, bjöd henne armen och förde henne till rummets midt. Miss Monk yttrade några förbindliga ord till mr Tempest, hvari hon uttryckte sin beundran för hans mod, hans ibärdighet och vetenskapliga nit. Den store upptäcktsresanden tackade henne med en bugning. Hon försummade ej heller mr Bisset, men hennes sätt mot honom hade en anstrykning af nedlåtenhet. Sylvia hade ämnet att alldeles förblända honom med sin skönhet, sin praktfulla utstyrsel och sin vänlighet, men besynnerligt nog bibehöll mr Bisset ett orubbligt lugn. Middagen börjades klockan åtta. Efter dess slut återvände sällskapet till salongen, der kaffe dracks. Miss Monk spelade piano och sjönk äfvon. Mr Tempest måste berätta några af sina äfventyr i Asien, och aftonen förflöt på det sättet behagligt nog. Klockan elfva drog sig miss Monk tillbaka och kort derefter Gilbert Monk, som var lika angelägen om ett enskildt samtal med sin syster som hon var angelägen om ett sådant med honom. Mr Tempest reste sig upp för att äfven säga godnatt. — Haf godheten stanna några ögonblick, sir, sade polistjenstemannen lugnt. Jag har någonting att säga lord Chetwynd, och jag tror att hans herrlighet tillåtit er, mr Tempest, att deltaga i våra rådslag. Mr Tempest samtyckte. Bisset gick på tåspetsarne till dörren och lyssnade. Han riglade den och återvände till de andra. — Mylord, började han, jag har gjort mig förvissad om, att vålnaden på Chetwynd Park anlände från London till Eastbourne i tisdags på qvällen. Hon åkte till byn Chetwynd i en droska och lofvade att några timmar derefter återvända i samma åkdon. Skrämd af att hon var