Göteborgsposten – 10 februari 1874, sida 2

Idrar och målsmän skola ha rätt att bestämma arnens religiösa upptostran till deras 16:de r och att kantomerna skola ha 5 års tid på ig för att införa kostnadsfri undervisning i ykskolorna. De andra tvistefrågorna afgjores lätt, och den genomsedda författningen anogs i sin helhet af nationalrådet (nedra kamnaren) med 103 röster mot 20, medan det i tänderrådet (öfra kammaren) fans en vida nindre majoritet. Detta tyckes antyda, att örfattningen kan vid folkomröstningen räkna å en stor majoritet, fastän flera katoner, bland ndra de små skogskantonerna samt de kleriala Freiburg och Luzern, naturligtvis skola östa emot densamma. Slutligen antogs, ehuru först efter något notstånd, att omröstningen skall ske på en sång och icke, såsom sörst påtänkts och förelagits af utskottet, i afdelningen. Federaliterna höllo på detta sista omröstningssätt, lerför att kantonernas sjelfständighet derigeom starkare framträder, och det anfördes som stöd härför, att man kunde vänta större majoitet för de enskilda afdelningarne än för förattningen i dess helhet, och att man utöfvade en stark tryckning på valmännen, om de aningen skulle nödsakas att antaga bela förslaret, i trots af vigtiga invänningar mot enskilda bestämmelser, eller förkasta det hela utan afdeende på att de gillade många detaljer. Å andra sidan menade centralisterna, att författningen eåsom ett sammanhängande verk borde ett helt antagas eller förkastas. Majoriteterna för omröstningarne i klump voro 77 mot 44 i nationalrådet, men blott 22 mot 17 i ständerrådet. Förutom försattningefrågan har det schweiziska nationalrådet under sista veckan haft äfven en annan och egendomlig sak under behandling. Af 33 medlemmar har neml. stälta den frågan, huruvida regeringen har närmare kännedom om de sträfvanden, som på sin tid gjorts för att framkalla en främmande inblandning i Schweiz, och om man är betänkt på vidtagandet af åtgärder emot en sådan inblandning af främmande makter i förbundsrepublikens angelägenheter. Denna förfrågning bade förarledts deraf, att man i Geneve fått tag i en i Bar le Duc på ett munktryckeri tryckt adress till stormakterne, hvilka uppmanas attbjelpa de presterlige till deras rätt mot förbundsoch kantonmyndigheterna. Vid den förberedande undersökningen bar det upplysts, att utkastet till adressen författats at Wuilleret, medlem af nationalrådet för Freiburg, samt en framstående medlem af denra kantons. stora råd (motsvarande ungefär våra landsting, ehurn med större befogenhet), och att det bestämte, att adressen skulle undertecknas och skickas till utlandet. — Samtidigt har maa kommit under fond med, att samma personer redan 1852 tillstälde de främmande makterna, särskilt kejsar Napoleon, en adress om intervention. Förbundsrådet har redan beslutat företaga en närmare undersökning och inleda rättegång mot upphofsmännen, såsom skyldige till ett försökt landsförräderi. I nationalrådet ha fälta mycket starka yttranden härom, och ett förslag framkom om att uttala församlingens förakt, men det återtogs i den förväntar, att Wuilleret skulle sjelf uppgifva sin plats i nationalrådst. Den tanken, att vilja göra Förenta Staterna till förnämsta etridsplatsen i det krig, hvartill Internationale utmanar det väl ordnade samfundet, tyckes vinna mer och mer insteg hos ledarne af nämnda förening här i Chicago och i Newyork, skrifver en korresp. från den förra platsen. Föreningens ledare kunna här fritt och obesväradt utveckla och förkunna de mest extravaganta och farliga idöer utan att behöfva frukta för att blifva häktade eller straffade. Här finnes ingen militärisk polis, som skall kunna möta dem vid första tecken till öfvergrepp, här finnas inga stående härar, som i nödfall kunna upptaga kampen emot dem, här finnas blott konservativa personer, hvilka alltid skola frukta dem. Det är på grund af denna frihet, som Internationale i Amerika anser landet vara synnerligt gunstigt för utöfningen af dess planer, men man har glömt, att dess aldra värste motståndare just finnas inom den krets, hvarifrån de vilja ha den största anslutningen, sjelfve arbetarne, af hvilka många här genom flit och sparsamhet förskaffat sig en liten byggnadstomt, der de i flere fall rest sig en boning för sig och familj. Endast den omständigheten är tillräcklig för att bindra en verklig tillslutning en masse till Internationale. Det är tyskarne, hvilka såväl i Newyork som här leda den internationala rörelsen, och deras tryckta programmer, i hvilka Karl Marxts, Liebknechts, Bebels och Jacobys teorier framställag, äro. alla affattade på det tyska språket. Från Italien meddelas, att general Lamarmora, på grund af utrikesministerns ganska formliga uppträdande mot hans utgifna bok, tagit ett par månaders ledighet från parlamentot, under hvilken tid han sannolikt har för afsigt att vidtaga några åtgärder för att rentvå sig från Bismarcks beskyllnipg för förfalskning. Courrier de Paris vill veta, att Lamarmora vill päskynda utgifvandet af ett andra band Afslöjanden, hvilket skall handla om Usedoms, Brassier de Saint Simons, Bernardis I och andre preussiske agentors verksamhet i Italien och Österrike. Pressen i Österrike anställer, närmast med anledning af general Gablenz tragiska slut, berättigade betraktelser öfver börsevindelns sorgliga följder. Neue freie Presse yttrar i en ledande uppsats: Den blixt, som slog dödande ned i Zärich (der Gablenz sköt sig), kastar sitt sken öfver en afgrund, vid hvars rand Österrikes mest välmående och Lilla da EuYBhSIUIOEURCA,j, mande MA Kv emm