Göteborg den 10 februari 1874, Rörande den närvarande ställningen vid riksdagen och de anfall, som från en löst samnansatt majoritet från båda kamarne skulle hota ministeren, mottogo vi i går några underrättelser, hvilka antyda, att man ännu icke kommit på det klara med anfallsplanen. Hurudan partisammanhållningen varit i statsutskottet rörande dyrtidstillägget, känna vi ännu icke. Att sammanhållningen i allmänhet mellan Andra kammarens majoritet och oppositionspartiet i Första kammaren kommer att i framtiden möta objelpliga stötestenar, är väl att taga för gifvet. Vi återgifva här det oss benäget meddelade: Att med något anspråk på tillförlitlighet kunna lemna en skildring af den nu pågående riksdagen är svårt, om icke omöjligt, ty detär troligt, att icke ens oppositionen, ja icke ens dess chefer äro fullt ense om det, som skall göras. Att man vill åt ministeren är gifvet, men sättet, hur anfallet skall ske och om detta ekall komma från konstitntionseller statsutskottet eller från båda, är icke klart. Utaf den ytterst renbåriga listan på ledamöter i konstitutionsutskottet, som Andra kammarens majoritet uppsati och som naturligtvis segrade vid valet, on lista från hvilken man tyckes hafva varit mån om att renea bort så väl kunskap som ejelsständighet, har man all anledning att vänta något försök, vare sig i tillämpning af 106 eller 107 S8. Ännu har dock icke granskningen af norska ståthållarefrågan och lotsväsendet, eller rättare oväsendet, i Sundet, de två egentliga käpphästarne, hvarpå man vill rida spärr emot ministåren, förekommit till öfverläggning i plenum uti utskottet, men alla tillhörande handliogar hafva blifvit reqvirerade. Enligt bvad ryktet förmäler, lärer frågan om dyrtidatillägget varit föremål för pröfning i atatsutskottots plenum och öfverenskommelse träffad om grunderna för den samma samt vidare att den blott bör beviljas för ett år, nemligeu för 1875. Utan att vilja fälla något omdöme om den beslutade nedsättningen i regeringens förslag, från 30 till 25 4, samt öfriga bestämmelser, hvilka möjligen kunna hafva skäl för sig, kan man icke annat än anmärka det i högsta måtto ologiska uti statsutskottets förslag. Att dyrtidstillägg, åtminstone för vissa tjanster, är behöfligt, derom äro alla, till och med de mest sparsamma i Andra kammaren, ense, och att detta behof just nu förefinnes och icke först kommer att uppträda år 1875, derom kan väl blott vara en mening. Man borde väl således baft skäl att förvänta, att, förutsatt att dyrtidstilsägget blott skulle beviljats för ett år, detta skulle ha skett för aet innevarande; ty att bebofvet nu förefiones, det veta vi, men huru förhållandet blir 1875, derom haiva vi icke någon absolut visshet. Emellertid sätta vi nu embetsmännen på svältkur i år eller uppmana dem att skuldsätta sig för innevarande års nödvändiga utgifter i sörhoppning att kunna betala skulden med den ökade inkomst, som tillfaller dem år 1875. Tankarne i denna del hafva ock, enligt hvad som säges, varit delade inom utskottet; men man har slutligen enats om att föreslå 1875, af det skäl, att det är budgeten för detta år, som statsutskottet har att föreslå, och man ansåg det icke principenligt att anvisa utbetalningar för ett år, tör hvilket statsregleringen redan var bestämd. Från denna princip göras dock vid hvarje riksdag undantag, särdeles vid anslagen till jernvägsbyggnader, och denna gång hade sannolikt ingenting äfventyrats, om man beslutat att föreslå dyrtidstilläggets utbetalande under 1374, enär detär att antaga, att statsverkets verkliga inkomster under deita år skola öfverstiga de beräknade med ett vida större belopp, än som skulle erfordras för dyrtidstillägget. E Partiernas, om de så kunna benämnas, ställning vid innevarande rikedag, är, åtminstone för ögonblicket, ganska oklar och obestämd. Den onaturliga och ohållbara koalition, som synes vara ingången mellan majoriteten i Andra och en större fraktion af Första kammaren, hvilar på så lösa grunder, sammanhålles af hvad engelsmännen kallar a rope of sand, att den ovilkorligen ekall upplösas, om icke förr, dock så snart regeringens förslag till en, på allmän värnepligt grundad, ny hårordning förekommer till behandling och atgörande. Det är lika klart, att de ledamöter at Första kammaren, som ifra för indelningeA — LK DD