Göteborgsposten – 9 februari 1874, sida 2

ll det erkebiskopliga palatset, åtföljd af inspektorn och en polistjensteman. På portvaktens tillrop om hvem han v.r svaradas: Rätten, hvarpå porten genast öppnades. Erkebiskopens tjenare väckte strax upp kaplanen, som meddelade erkebiskopen allt. j Erkebiskopen steg ba tigt upp, klädde sig och underrättades derpå af polisdirektören, att han fått bosallning att häkta honom och föra horom ut ur Posen. Sedan erkebiskopen förrättat en kort bön, gjort några anordningar och tagit afsked af ein omgifning, förklarade han sig färdig att tölja med. Erkebiskopens kaplan, hr Metzeynski, bad om tillåtelse att få resa med, hvilket l kväl icke medgafs honom. Kl. 4 stego orkebiskopen och hr Standy upp i en af de tillreds stående droskorna, i den andra satte sig inspektorn och den andre polistjenstemannen, hvarefter de båda vagnarne körde till en nära jernvägsstationen befintlig vagn med lokomotiv, i hvilken erhebiskopen insteg jemte polisdirektören, för att med närmaste tåg fara till Rawicz och derifrån med extra post till Ostrowo. Senare har dock förut nämnde kaplan erhållit tillåtelse att vara hos erkebiskopen. Den polska pressen för ett mycket bittert klagande språk. Ett cirkulär skall hafva utgålt från Vaticanen till alla de tyska biskoparne att låta regeringen förfara med dem som med Ledochowski. Man vill hafva martyrer. Mm Vi hafva förut nämnt, att preussiska regeriogens uppträdande mot den katolska kyrkan väckt ovilja mot Preussen i Rhenprovinsen. Man har ett bevis härpå i det hänsynslösa språk, som den klerikala pressen der för och hvilket otvifvelaktigt har sin publik. Så läser man t. ex. i Heinsborger Zeit. följande, hvilket ej är utan sin märklighet: Ja, vi säga det med stolthet, det har alltid varit en af våra käraste sysselsättningar att studera och senare, då detta blad stiftades, försvara våra ypperliga franska institutioner; vi hänga med barnslig kärlek och vördnad fast vid det som är qvar af dem; vi sörja djupt öfver det som vi förlorat, och vi fasthålla vid hoppet om att vinna det åter. Vi beklaga äfven på det innerligaste det rysansvärda öde, som för tre år sedan drabbade den ädla franska nationen med hvilken vi delade lika öde i bättre tider än de närvarande; vi hoppas, att de vunna erfarenhetsrönen icke skola vara spilda, utan blifva till gagn för den, oss och hela menskligheten. Vi bevara en obegränsad aktniog, vördnad och tillgifvenhet för vår forne rättmätige suverän, den store krigshjelten och ännu större lagstiftaren och styresmannen, kejsar Napoleon I, den store martyren på 8:t Helena, och vi äro uppfylda af en oförgänglig tacksamhet emot honom för de välgorningar, som han visade vårt dyra fädernesland, vårt herrliga Rhenland. Alldenstund vi i moraliskt hänseende aldrig medgifvit Preussen andra rättigheter, än den rätt en eröfrare har till ett land, som på ett konventionelt sätt afträdts till honom, hafva vi icke bycklat en sympati, som ej finnes, men vi hafva i allt uppfyllt våra undersåtliga pligter, och värt uppträdande har städse dikterats af den fullständigaste lojalitet. En af dessa frågor, som närmast komma att behandlas af den tyska rikedagen, tros blifva det om arvode till riksdagsmännen, mot hvilken tanke furst Bismarck förut uppträdt. Man vill föreslå, i liket med hvad som eger rum i Frankrike, en tast årlig aflöning till riksdagsmedlemmarne, så länge valperioden varar, för att de skola undvika att draga ut på sessionen, hvilket annars kunde bli händelsen, om arvodet skulle beräknas efter dag. Från Frankrike skrifves, att den åstandan, som vieas att lägga ett viest band på den religiösa fribeten i Frankrike och Belgien, har i det förra landet haft en märklig verkan. Många deputerade, eom tillhört oppositionen eller vacklat, hafva nu beslutat understödja regeringen, för att hon må kunna hålla sitt motstånd mot Tyskland vid makt. Man tror äfven, att de deputerade af den yttersta högern skola af samma skäl afbålla sig från hvarje angrepp på presidentens sjuåriga maktförlängning, likasom venstorn enligt all sannolikhet afstår från sin interpellation rörande inrikesministerns cirkulär till prefekterna i frågan. Den nyutnämnde mairen i Versailles och hane båda adjangerade hafva redan dagen efter sin utnämning begärt afsked, emedan de icke vilja trotsa den harm, som uppstått bos befolkningen genom förre mairen Rameaus afskedande. De spanska kommunistsångarne från Carthagena skola föras till Marseille för att insättas i det närliggande slottet If. Den en gång så mäktige revolutionsmannan Dantons brorson blef härom natten tagen i förvar i Paris, Han var halft förfrusen och saknade all utkomst. Det är en 74:årig gubbe, som sålunda ryckts från hungersdöden. Kultusminister Fourton har tillstadt den från Schweiz tördrifne biskopen Mermillod att begagna konservatoriete stora sal till en konsert till förmån för de katolska lärjungarne i Geneve. Den bonapartistiske journalisten Leonce Dupont har utgitvit en broschyr med titeln Den fjerde Napoleon, i hvilken det heter, att Gud fört den kejserl. prinsen nära de slagfält, hvarest Napoleon III och Frankrikes storhet gått under, för att förbereda honom till den höga sändning, som Han förbehållit bonom?. Italiens deputeradekammare har förkastat lagförslaget om tvångsskoleundervisning, i följd hvaraf undervisningsministera Scialoja begärt sitt afsked. Tidniogarne från Österrike förete en allt märkbarare oro öfver den rörelse, som visar sig bland arbetarne i Wien, inom hvilkas krets råder en nöd, som börjar antaga en allt blekare uppsyn. Täta sammankomster hållas, De svarte och socialisterna söka uppbetaa dem mot den nuvarande regeringen. Men man kan döma till stallningens allvar deraf, att äfven de hofsammaste funnit sig