Göteborgsposten – 9 februari 1874, sida 1

:23 — ——— t:: a — qvinno, som spelar lady Chetwynds vålnad, miss Monk, så är jag öfvertygad om, att ni skall lemna mig all den hjelp ni kan vid mira fefterspaningar. Kan ni gifva mig en noggrann beskrifning på henne och hennes drägt? — Jag måste hänvisa er till lord Chetwynd för erhållande af upplysningar rörande dessa punkter, sir. Jag har aldrig sett qvinnan, försäkrade miss Monk i öfvorensstämmelse med sitt första förnekande deraf och utan misstanka att hennes bror förklarat, att hon sett den förmodade vålnaden men för lord Chetwynds skull ej velat omtala det. Mr Bissots blick fästades skarpere på den unga damen. — Förlåt mig, sade han, men såg ni ej den föregifna vålnaden, hvarken första eller sista gången den uppenbarade sig? Miss Monk svarade nekande. — Men lord Chetwynd förklarade, att ni riktade er blick rakt emot den, miss Monk. Hur är det möjligt, att ni, ifall ni blickade mot dörröppningen, ej såg den gestalt som var stående i den? — Jag tycker ej om att bli uppfordrad till förklaringar, mr Bisset, sade miss Monk något högdraget. Ert sätt att framställa era frågor stöter allt för mycket på förhör. Är det ej nog, om jag säger att jeg icke sett qvinnan, för att bevisa att jag icke sett henne? — Men mr Monk säger, att ni eåg henne. Sylvias ansigte öfverdrogs af en djup rodnad, och en blizt af vrede lyste i hennes ögon. — Har han sagt det? frågade hon i skarp ton: — Ja, Han sade till lord Chetwynd, att ni sett vålnaden vid båda tillfällena, sade polistjenstemannen kallt. Det vredgade uttrycket i miss Monks ansigte blef allt mer i ögonen fallande. Hennes andedrägt blef hård och hastig. Hennes misstauke, att Gilbert motarbetade henne