nettets hållning och påstår, att Broglie, före omröstningen angående förlängningen af Mac Mahons makt, lofvade yttersta högern, att frågan om den slutliga regeringstormen först skulle afgöras, då författningslagarne kommo ander förhandling i församlingen. Gambetta återigen och yttersta venstern ha väckt en uterpellation om först nämnda cirkulär för att tvinga kabinettet till en öppen förklaring. De radikales förfrågning är en blott partimanöver, asmedan de i verkligheten kunna vara ganska belåtna med cirkuläret; de ha kommit den yttersta högern i förväg, hvilken annars skulle stält regeringen till ansvar derför, och det annes för sannolikt, att vid detta tillfälle en öppen brytning skall inträda emellan regeringen och yttersta högern. Högern och yttersta högern skall på ett sammanträde under ledning af förre justitieministern Ernoul tillochmed redan hafva beslutat öppna ett legitimistiskt fälttåg mot regeringen, och denna plan understödjes lifligt pf. Gazette de France och Union. I ett och annat departement samlas underskrifter på adresser, i hvilka fordras en monarkisk restauration. Man säger öppet, att högern icke kan understödja regeringen, om denna binder sig vid republikens intressen genom att främja Mac Mahons sjuåriga myndighet som Årepublikens president. För ati undgå det hotande ovädret skall regeringen hafva uppmanat den yttersta veneterna ledare att uppgifva förfrågningen, men fått afslag, och samtliga vensterpartierna hafva beslutat hindra regeringen ifrån att genom en tvetydig förklaring reda sig ur svårigheterna. Förfrågningen väntas skola ske d. 11 dennes. Om kabinettets uppträdande vid detta tillfälle skrifvor den officiösa Moniteur: Vi tro oss kunna meddela, att om den yttersta venstorns förfrågning skulle leda till en debatt i nationalföraamlingen, så skall inrikesministern i hela kabinettets namn afgifva en förklaring, söm bestämdt uttalar sig för marskalkens sjuåriga myndighet. Lagen af d. 20 nov. (om presidentmyndigheten för sju år) är oåterkaljerlig. Författningslagarne, hvilka skola bestämma vilkoren för hans makt, kunna visserligen ändra hans titel, men icke ingripa i tidsvaraktigheten för hans myndighet. Då ministern afgifvit denna förklaring, skall han tillägga, att han är af den åsigt, att det är onödigt och farligt att ändra marskalkens titel och att det derför är bäst att låta honom behålla titeln af republikens president, hvilket han äfven sjelf önskar. Emellertid har franska regeringen vunnit en ny och vigtig seger i nationalförsamlingen, i det finansministern Maguds tal d. 30 jan., med förordande af dennes nya skatteplan, rönte allmänt bifall och den allmänna debatten slöts till regeringens. förmån. Något tvifvel om, att hans förslag skall gå igenom i detaljbehandlingen, finnes icke. Ställningen i Österrikes hufvudstad, det stolta Wien, ser allt annat än glädjande ut. Den väldiga krisen, som rasat derstädes och hvilken ännu alltjemt kräfver sina olycksoffer, såsom nu. senast fältmarskalk v. Gablonz, håller fortfarande det allmänna misstroendet vid makt, All företagsamhet, all handelaverkaamhet, ell industri ligger nere, och följden är den belt naturliga, att ofantliga arbetareskaror gå sysslolösa, sastän tusentals redan lemnat Wien för att i andra land och lyckligare hu!vudstöder söka sysselsättning. Denna arbetslöshet bar utöfvat sin vanliga verkan: ett etiganda misenöje visar sig inom de nedra samhällalagren. De socialistiska roffoglarne äro redan nu framme, och polisen i Wien börjar få ifrig sysselsättning med att nedrifva hotande plakat, hvilka ständigt åter dyka upp och uppmana den lidande betolkniogen att hämnas sina bekymmer på samfundet, hvilket genom en olycklig organisation framkallat det närvarande tillståndet. Upphetsningn bland förstadsbefolkningen är äfven i tilltagande, och en märgd af under senare tiden inträffade fall at mord och rån ha väckt allvarsamma betänkligheter. De af regeringens liberala kyrkliga lagförslag uppretade presterna och deras anhang akola här ha en tacksam jordmån att arbeta i den de nog icke skola lemna obegagnad för att vålla regeringen svårigheter. Det säges nu, att biskop Rudigier förklarat, det konkordatet med påfven ännu består och såsom fördrag icke kan upphäfvas af blott den ena arten. Hela oppositionspartiet rustar sig äfven. till att bestorma kejsaren med petitioner om att icke gifva bekräftelse åt lagar, som skulle kränka kyrkans frihet. Från Spanien skrifves, att befälhasvaren öfvor carlisterna utanför Bilbao, Andechaya, mottagit en deputation från Bilbaos municipalitet, hvilken erbjöd stadens uppgifvande inom åtta dagar. Andechaya svarade dock, att han ej kunde gå in på mer än fyra dagars uppskof. Carlisterna ha besatt do af regeringstrupperna utrymda fästena utanför Bilbao, Bogona och Deuata. j Nadridregeringen har låtit häkta general Campos och kasta honom i fängelse. Fjerdedelen af de konskriberade hafva afgifvit intyg på, att de ega rätt till befrielse från krigstjenst. Från Oran förnekas nu, att de galerslafvar, som funnos ombord på upprorsångaren fNumancia, återlemnats till spanska myndigheterna. i Italiens tidningar uttala sig i allmän het med gillande at protestantmötet i London Majoriteten inom parlamentets byråer ärc emot Cairolis förslag om allmän rösträtts in förande. Kardinal Antonolli har åter fått ett svår giktanfall.