Göteborgsposten – 6 februari 1874, sida 1

Monk vek ihop telegrammet och stoppade det i fickan. Derefter, liksom fruktande att förlora dot, drog han åter upp det och ref det i bitar, under det Tempest fortsatte det föregående samtalet och upptog sin värds uppmärksamhet. Monk stoppade försigtigtvis bitarne i fickan och öfvertänkte derefter hvad som vore klokast af honom att företaga. N Han ansåg det ej rådligt att genast resa till London. Han önskade bevaka polistjenstemannens åtgöranden och om möjligt afleda honom från att på något sätt komma sanningen nära. Han fruktade, att hans afresa samma dag bisset anländt kunde draga polistjenstemannes uppmärksamhet på honom sjelf. Då Bernice var i godt förvar hos hans modhjelpare och ej tillräckligt frisk för en resa till Mawr Castle, kunde han gerna vänta en vecka, innan han reste till henne. Han ansåg det nödvändigt att genast meddela sig med Flack och mrs Crowl samt göra detta så hemligt sem möjligt. Till följe deraf gick han straxt efter måltiden till sitt eget rum för att skrifva ett bref till sina medhjelpare. Bisset ureäktade sig och gick bort allena. Lord Chetwynd befallde att ett par ridhästar skulle sadlas, och i sällskap med Tempest tog han sig en ridt öfver godsets egor. Omkring två timmar derefter redo Chetwynd och Tempest i sakta mak genom byn Chetwynd och uppför den kulle som ledde till parken. Framför dem gick långsamt en gentleman, svängande en promenadkäpp i sis handskbeprydda hand rökande en cigarr. — Det är mr Bisset, sade Tempest. Han har varit nere i tyn. — Hvad kan han hoppas att upptäcka genom ett besök i byn? sade Chetwynd. Men ban förstår sig väl sjelf bist på, hvad som bör göras, tänker jag. Jeg förmodar att havs sprättaktiga yttre blott är en mask, bvarunder han tycker om att dölja sin verkliga natur. I detta ögonblick stannade Bisset framför den