Gengångorskan. Roman af mra Harriet Lewis. (Ofvers. från Eagelskna). En ondskofull glädjo lysto upp hans mörka ansigte och glimmade i bans svarta ögon. Han kunde nu trotsa gamla Ragee och hennes het till lady Chetwynd; han kunde trotsa Bisset och hela Scotland-yard. Bernico var i säkert förvar, och hans hemlighet skulle ej komma i dagen. Med ett bemödande att visa sig lugn sado han till hofmästaren: — Det beböfves ej svar. Här är en half sovereign för budbäraren. Skicka honom till värdshuset i Ohetwynd att fordra sin häst och säg honom, att jag skall betala räkningen. Han gaf hofmästaren ett guldmynt, hvarefter denne aflägsnade sig. Derpå läste Monk för tredje gången sitt telegram. Han såg sedan upp och det var med ett visst obehag han fann sig vars föremål för Bissets blickar. — Her ni fått goda nyheter, Gilbert? frågade lord Chetwynd i en ton af vänligt intresse. — Förträffliga nyheter, mylord. Det är ett telegram från Scotsby Newman rörande en effär. Det förkunnar helt enkelt, att en liten spekulation hvari jag för en tid sedan inlät mig haft framgång och naturligtvis är jag glad deröfver. När man har sådan brist på penningar som jag, kunna till och med obetydliga framgångar i den riktningen framkalla den bjertligaste fröjd. ) Forts N:o fr. 29.