Göteborgsposten – 5 februari 1874, sida 2

T Vid Augusta Jurzicks död. Ett sorgens budskap kom från brödralandet, Att vännen, som oss alla dyrbar var, I Gudi lemnat nu det sista bandet, Som fäste henne här vid jorden qvar. (Insändt.) Det är då slut. — Din bydda nu omsider Hear funnit ro — och anden frigjord är, Från jordens sorger, pröfningar och strider, Dig Herran nu en evig frid beskär. Fast svår var kampen, lång och smärtsam striden På plågans läger, der Du fängslad låg, Du gick dock tålig, segrande ur tiden Och uti Döden Du befriarn såg. Frid med Ditt stoft! Ej sorgens klagotoner Dig skola störa, kära, dyra vän! Deruppe i de sälla regioner, Vi skola återse hvarann igen: Till dess jag i mitt hjerta innesluter Din bild, så älsklig, vänfast, from och skär, Och tåren, som mitt sorgsna öga gjuter, Ett vittne om min djupa saknad bår. O, moder, syskon, nog jag anar smärtan, Som hennes bortgång åt Er alla gaf, Men ack, en tröst ju finns för Edra hjertan, Att råka henne bortom tidens haf. O, huru skönt, att på den andra stranden Få möta vännen, som har gått förut Till friden, fröjden i de sälla landen. — Må vi förenas der vid lifvets slut! Å. C. H.