nen svängde sin lorgnett, under det han med det lifligaste intresse lyssnade till lordens framställning och emellanåt lät höra några lugna och skarpsinniga omdömen, som föranledde lord Chetwynd till ett alldeles ändra sitt första omdöme om honom och hysa aktning och förtroende för honom, — Jag måste här gälla såsom er gäst, mylord, lika mycket som er verklige gäst, mr Tempest, sade polistjenstemannen, då Chetwynd lemnat alla de upplysningar han kunde lemna. Huru många af husots innevånsre känna mig under min verkliga karakter, mylord? — Mies Monk, mr Monk, mr Tempest och jag sjelf, var svaret, Hushållerskan, hofmästaren och den lägre botjeningen äro naturligtvis i okunnighet om ert göromål här — äfven om ert namn. De ha vlifvit tillsagda, att jag väntar en gäst. : — Men jag skulle önska, att äfven miss Monk och mr Monk kände mig endast såsom ers berrlighets gäst, sade polistjenstemannen. Män af mitt yrke tycka om att arbeta i hemlighet. De flesta damer ha en kammarjungfru eller en förtrogen domestik, hvilken de meddela en god del af sina hemligheter, och dessa tjenstehjon äro vanligtvis opålitliga varelser. Till exempel om miss Monk säger sin kammarjungfru hvem jag är, så omtalar kammarjungfrun det för husets tjenare, och hela hushållet skall då vara på sin vakt. . — I det fallet bohöfver ni ej hysa någon oro, mr Bisset, sade lord Chetwynd småleende. Miss Monks tjenarinna är ytterst illa omtyckt här i huset och tjenarne frukta henne och hata henne lika hjertligt, som hon hatar dem. — Verkligen, mylord; hur kommer det till? — Miss Monks tjenarinna är ed hinduqvinne, som var miss Monks amma och som sedan aldrig har skilt sig från sitt dibarn. Den gamla hinduqvinnans tillgifyenhet