vände ban sig om, sedan hon paasorat ; förbi henne och nalkedes henne derefter hastigt. Han kom intill henne och grep henne hårdt i armen, innan ens Bernico hade märkt honom, — Ha, jag har funnit er slutligen! utbrast han i hes ton. Det är miss Gwynn! Bernice ryggade tillbaka med ett utrop af förskräokelse. Det ver något i detta ondskefulla ansigte, som skrämde henne odeskrifligt. Monk hade alltid behandlat henne med aktning och tillgifvenhet, och mrs Crowl och Flack hade varit vördnadsfulla och uppmärksamma tjenare mot henne. Hon ansåg fortfarande Monk såsom sin ende vän, Hvaraf kom då denna plötsliga fasa för Monks förtrogne tjenare? Hon drog undan sin arm och side högdraget utan att regå sig upp. — Ni glömmer er! Huru vågar ni lägga er hand på mig? — Jag ber om förlåtelse, miss, sade Flack ödmjukt, återfallande i den roll han så länge spelat. Jag glömde mig i öfverraskningen öfver att träffa er så plötsligt. Hvar har ni varit så länge, miss? Min husbonde har varit nära förtviflan, och mrs Crowl är nästan sjuk af sorg. Hon och jag uppehålla oss här i London för att finna er. Vår bostad är här i närheten. Låt mig föra er till mrs Crowl. — Nej, nej, jag kan ej gå dit. — Nå men hvart skall ni då tega vägen, miss? frågade Flack ödmjukt, gissando sig till hennes öfvergifna belägenhet. — Jag vet ej, svarade Bernico; men icke dit. — Mr Monk är nere i Sussex, sade Flack i det han noga gaf okt på henne. Vill ni ej komma till mrs Crowl öfver natten? Om ni behöfver penningar, miss, skall hon lemna or. Om ni vill bli guteraant, såsom ni nämt för mrs Crovl, efter hvad hon sagt, skall hon skaffa en plats åt or, Ni behöfver oj träffa mr Monk vidaro, ifall ni ej