Från Hufvudstaden. Under öfverskriften Vandalism läses i St. Dagblad: Hvem kunde väl hafva trott att ett offentligt, af alla älskadt och beundradt konstverk i Sveriges hufvudstad skulle i vår tid utsättas för att skadas af ett rått okynne? Man borde dock kunna påräkna, att hvad som lemnas i allmänhe:ens händer skulle at den allmänna känslan för det passande, om också ej af någon särskild kärlek till konsten, blifva aktadt och fredaåt Så är likväl tyvärr icke förhållandet: vader någon af de senare nätterna har Näcken på Molinska fontänen tillfogats skada i ansigtet genom nägot mot den samma kastadt föremål, sannolikt en sodavattensflaska, emedan spillror, som tyckas hafva tillhört en sådan, ännu i går qvarlögo vid figurens fot såsom vittnen på, huru fläcken på ansigtets venstra del tillkommit. En af strängarne på harpan synes äfven hafva varit utsatt för våld. Skall det vara vårt folk ensamt i hela den bildade verlden förbehållet att i vår tid bland sig hysa vandaler, hvilka icke bära aktning för en fosterländsk konstnärs verk? Svårligen hade något sådant kunnat tilldraga sig annorstädes i Europa, om ej möjligtvis under en revolutions yra. På andra ställen ser man offentliga anläggningar, minnesmärken, konstverk m. m. öfverlemnade i allmänhetens eget skydd, och det händer aldrig, att denna tillförsigt kommer på skom. Hvar och en är der angelägen om att skydda det som är allas tillhörighet och hvaraf alla böra känna glädje. Hvarför skola vi vara sämre än andra folk? Måue de som göra oss en sådan skam känna sig branmarkta af det allmänna föraktet, afven om derasnuttliga dåd ej nägonsiu skulle förråda deras namn! E — Rörande de longl. teatrarnes verksamhet under den närmaste tiden meddelas: Stora teatern gifver i afton Trollflöjten, med m:ll Anna Strandberg för första gången som Pamina; om torsdag, för första gången och till förmån för dramatiska artisterna hem: Kurgarne på Salamis, sorgspel i 5 akter af J. L. Runeberg. Rollfördelningen i detta stycke är följande: Leiokritos, hr Hansson; Leontes, hans son, br Swartz; Tekmessa, fru Hvasser; Eurysakes, hennes son, hr Eimland; Rhuistes, hr Christiernsson; Eubulos, gammal fiskare, hr Dörum; Hyllos, hans son, hr Fristedt. Om fredag gifves lLobhengrin(Ortrud: fru Strandberg, Kangen: hr Lundvik); om lördag: Kungarne på Salamis; om söndag: Trollflöjten. I mediet af månaden emotses Donizettis opera Linda, med m:ll Basilier uti titelrollen. MI Östbergs nästa debutroll blir Carlo Broschi uti Aubers op. Hälften hvar. Dramatiska teatern gifver om onsdag: Förvexlingarne och TFruntimmersskolan; torsdag: Sirioch Föreningsfesten; fredag: Så pudrar man solkk, dans af fru Lund och hr Sjöblom samt Sparlakanslexork; lördag: Siri och Föreningsfesten. Nåsta mändag antages Ett giftermål i Ludvig XV:s tid komma att gifvas. Detta stycke, komedi i 4 akter af Alex. Dumas, har ej uppförts i Stockholm sedan den 19 sept. 1844. — En större fastighetshandel har i dessa dagar egt rum, i det att enketru Brinck: till ett bolag af 5 personer försålt det s. k. Räntmästarehnset för 300,000 rår att tillträdas d. 1 april 1874. Bolaget kommer att delas i 10 lotter. Egendomen kommer icke att förändras under minst 5 år till dess betydlig amortering skett på köpesumman. ; 2—