ulgister, men icke bry sig ett grand om känslolagstittving och afsjordt motsätta sig alla omstörtaingsplaner. Tyvärr döma de alltför gerna ölver hvarje fråga blott ur synpunkten af deras egna intressen som jordegare i arrendatorer; och deras inskränkta ejeltviskhet spelar en då framstående roll i deras politik, att de tagit till partinama beteckningen Landtmannapartist. Detta ör icke något omt vamn. Det har högsta makten i Andra kammaren, och bvarjeklaglörslag, som är på något sätt ogynsamt för jordbruksintresset, kon vara. visst om att dödas ef dess röster. Hade ir Robert Peel haft att göra med ett underus, så sammansatt som Andra kammaren i verige, då skulle upphäfvandet af spanmålaagarno icke hafva genomdrifvits år 1846. Hoa denna majoritet finnas högligen konservativa böjelser, men denna fördel motväges i ; betydande grad af böndernas småsinne i hvarje utgifisfråga samt at deras ytterliga okunnighet och förakt för den politiska ekoromiens grundzatser. Den utgör en tillfällig majoritet, hvilken ledes mera af gemensamma känslor och fördomar, än af fasta grundsatser. En stark i hand kräfves, för att kunna af detta råämna göra en fast politisk majoritet, som är i etånd att bilda grundvalen för en parlsmentarisk regering. Värivet är svårt, men icke omöjligt, ty sastän allmogerehrosantauterna äro af naturen böjda för att misstro de öfre klasserna, inso och erkänna de likväl, att de ingenting för: må uträtta utan ledning af politiskt kunnigo män. I olikhet med de danske radikale, vilja de ej missbruka sin majoritet till att tvinga gig till embeten och stt utbyta bondens plog mot winisterporttöljen. De svenske bönderna inse, att män ur deras klass icke skulle vara på sin plats i ett kabinett, och den mest demokratiaka representation i Europa mottsger med nöje den högre bildningens och erfarenhetens aristokratiska ledning, Den erkände ledaren af lan dtwanaspartiet är grefve Arvid Posse, stor jordegare i Skåne, och innebefvaro af ett af de äldsta namnen i Sverige. Grefvo Pos:o är kanske dea inflytelserikaste mannen i Skandinavien och den till hvilken landet ser upp för gikrandet af någon form åt den nuvarande majoritens råämne. En minoritet, som kallar sig -Totelligonapartiet, är i kamp mot majoriteten i Avdra kammaren. Den besynnerliga sammansättning, som bär detta namn, är en kombination af medlemmar för städernas valkretsar, många al dem staters enbetsmän, och doktrinärer af alla skifmingar, hvilka uppresa sig mot våra landtmanna-finansierers öfvordrifter. Men om partiorganisationen är i sin linda bland landtmannalagstiftarne, så saknas den deremot alldeles på denna sida Något spår Ceraf finnes, ej haller i Första kammaren. Jag skulle äfvenledes kunna tillägga, att det fiones här blott ett enda parti, emedan nästan hela Första kammaren består af män med moderata konservativa äsigtor, hvilka, i förening med Intelligenspartiet, bilda en gagnelig motvigt mot landtman mamsajoritetena okloka kargbet i den Andra. Det är genom denna kombination, som ministrarne kunna 12 drilva många, tör att icke säga de flesta, af sina finansiela förslag. Om. de bli slagna i Andra kammaren, äro minoritetens förenade röster jemto Första kammarens vanligen tillräckliga för att tillförsäkra dem seger vid den gemensamma omröstningen. Ri ekulle ej kylla detta parlamentarisk styrelse. Sverige bar innu icke kommit till en sådan, men det skall snart vara der. Allt måsts hafva sin tid. Det är blott åtta år sedan de fyra stånden, adel, prester, borgare och bönder., lagstistade i st. f. de nuvarande båda kamrarne; och åtta år ha ej varit tillräckliga för att skaffa de parlamenteriska grundsatserna fäste. Tiden lutar till kompromisser, och båda kamrarnes gemensamt konservativa böjelser bringa döm till eånd. Landtmännen skola vara mindre betagna i alt spara, och Första kammaren skall rösta för upphåfvande af scundekatterna. Nästa riksmöte skall finna fasta och eniga majoriteter bildade, hvilka skola fiamtvinga sina ledare till makten, grefva Posse främst, och sitt program i tillämpning. Detta program består i utjemnandet af skattsbördorna på jorden, armåns Oomorganisering och en förenklad förvaltning. Men desEa spörsmål kunna ids f. v. komma under sörhandling. Regeringen har tillkännegifvit; art hon utarbetar planer till ordnavde af dessa angelägenheter, men att desamma endast till sina hufvuddrag skola fram mot slutet af riksdagen meddelas kamrarne. Detaljerna deremot skola först nästa riksdag vara färdiga, så att kampen måste uppskjutas till dees. Under sådana omständigheter finnes det mycket litet qvar att strida om. Goda finanser hafva i allmänbet en mildrande inverkan på partisnimositeten, Det är alltid angenämt för en ministör att kunna förete och för en riksdag att förfoga öfver ett betydande verskott, och detta åra inkomster visa sett dyllkt af 16 mill kronor. Af denna summa ger tullen ensam 10 mill, i det den afkastat 27 mill, i stället för beräknade 14 mill Allt förutepår således lugn och frid. Men klippor och skär fionas likväl De nuvarande ministrarne äro personligen mycket opopulära hos riksdagen. Två af döm, —3 Björn EFeFfRg; i H —— någonting. märkvärdigt. Och miss Monk heÅ UFf-.anUA 5 A HA Jm;