ot IIIA. Senare Post. I England har valkampen börjat och sullöljes med en ovanlig snabbhet, I lördags tta dagar tillbaka utfärdade regeriogschefen Jladstone sitt manifest med redogörelse för darlamentets upplösning och de nya valens itskrifning; i måndags utfärdar oppositionens edare Disraeli sitt manifest; samma dag uppräder inrikesministern Lowe inför sina valnän med ett tal, äfvonsä mr Forster, v. presilent för geheimerådete afdelning för undervis: lingavåsendet. Det ovanligt korta uppekofvet nellan den första underrättelsen om upplössingen och valet af ett nytt parlament gör, att man ej får förlora en enda dag. Adrosserna till valmännen följa utan afbrott på hvarandra, och den ena dagens adress ör afsedd att vederlägga om dep, som någon motståndare afgifvit dagen förut. Disraeli hade kastat sig öfver Gladstones adress, Lowe kastade sig öfver Disraeli, Ni söger, yttrar inrikesminietern till denno senare, att det konservativa partiet alltid varit gynsamt stämdt för upphäfvandet af inkomstskatten. Må vara; men för att kunna upphäfva den, måste man hafva ett ösverskott i inkomster öfver utgifterna, och aldrig ha torierna tillåtit sig lyxen af ott betydande öfverskott, härledande sig från deras egen förvaltning. I det af Forster hållna talet i Bredford anmärka vi särskilt tronne punkter. Forster betecknar de sista valen såsom orsak till upplösningen. Regoringen var uttröttad af så många partiela nederlag; derför beslöt hon att vädja till landet, att gifva det tilllälle att uttala, om det vill styras af Disraeli eller Gladstone. Valet af en konservativ representant för det alltid annars, liberala Strand skulle således varit det halmstrå, som kommit vågskålen att sjunka. Den andra anteckningavärda omständigheten är den hållning, som undervisningsministern intager till undervienipgsfrågan. Likasom Gladstone gjort förut, säger Forster rörande denna sak, att den gällande lagea angående folkundervisningen, hvilken han genomdrifvit, ännu icke utstätt sitt prof, hvarför de föreslagna ändringarne skulle vara för tidiga. Men hr Forster inskränker sig ej till dessa invändningar. Han uppställer som grundsate, att undervisningen icke bör göras obligatorisk, om det på samma gång icke är tilllåtet och möjligt för familjefadern att att skicka sina barn till en skola af hans egen trosbekännelse. Forster tillägger, att har aldrig skall vilja deltaga i uppgörandet af en lag, som skulle ha till ändamål att taga religionsundervisningen från folkskolorna. IIan förklarar tillochmed, att han skall förblifva dessa grundsatser trogen, äfven om denna hans ibärdigbet skulle kosta honom hans säte i Underhuset. Man finner häraf, att den nye ministern John Bright icke kunnat i rogeringen genomdrifva en frontförändring iafeeende på undervisvingaväsendet och förmå henne att antaga de at Birminghame föreningen uppstälda grundss aer i detta bänseende. Sodan dess har Gladstone sjelf i egen person från en täckt vagn talat till sina valmän i Greenwich, hvilka samlats till ett antal af 6 å:7,000. Han yttrade i detta anförande, hvilket synes hafva mottagite väl och bragt ministern en rovolution, enligt hvilken mötet förklarade honom lämplig att i parlamentet åter representera Greenwich, hufvudsakligen detta: Eftorsom Disraeli vägrat öfvertaga regeringen, bar han (Gladstone) icke haft något annat val, än att upplösa parlamentet, emedan den ministeriela msjoriteten minskats. I trots af Disraelis motanmärkningar, förtjenar den inre lagstiftningen vida större uppmärksamhet från parlamentets sida, än den utländska politiken. Man må erinra eig Disrnelis förklaring i parlamentet vid början af det tysk-transka kriget, att England måste, emedan det genom fördrag är bundet att trygga för Preussen de sachsiska provinserna, iakttaga den väpnade neutraliteten, en hållning som landet icke skulle bafva godkänt, emedan den är full at faror. Den verkliga fråga, som vu föreligger landet, är den finansiela. Jag måste betona nödvändigheten och möjligbeten att genomföra de i min skrifvelse till valmännen uppstälda finansisla planer, isynnerbet i afseende på sparsamhetavägen, hvilken de konservativa aldrig ve. tat beträda. Jag slutar med en maning till de liberale att beflita sig om enhet i kampen mot den konservativa reaktionen och förklarar att jag skall nedlägga ledarebefattoiogen fö det liberala partiet, om det skulle söndra sig. Men det är just den faran, som hotar de liberala parti, hvilket hittills i Gladstone haf sin föresyn. Nya parlamentskandidater, månge föga eller intet kända män, dyka upp i et massa valkretsar, och af så kallade oberoende AI 28 sSara sam hvarkan vilia rösta oha MM mm