Göteborgsposten – 31 januari 1874, sida 1

blanka sovereigns. Hans herrlighet väntar, tills klockan slår två, och börjar då på det sedvanliga snörflande sättet att utropa sin vara: A real sovereign for a penny — en äkta sovereign för en penny, under det hans motpart i närheten noga öfvervakade. att allt gick ärligt till. Lord N. fortfor nästan utan uppehåll att utbjuda 18 kronor för 8 öre, ända tills klockan slog tre — och på hela denna tid hade ban inalles endast sålt 36 stycken, alltså icke en gång hälften af det bestämda antalet och naturligtvis tappat sitt vad, som utbetaltes utan den ringaste invändning. Flatare än den tappande lorden torde dock köparne ha blifvit, när de väl upptäckt, att de i sjelfva verket tillhandlat sig en äkta sovereign för en penny, och man kan tänka sig deras förargelse öfver att icke ha köpt hela partiet. I Köpenhamn pågår eller rättare uttryckt påstår för närvarande ett annat, högst egendomligt vad, som der väckt största uppmårksamhet. : För omkring tre veckor sedan blefvo nemligen de på Langelinie promenerande hvarje dag öfverraskade af en högst egendomlig syn. En välklädd herre kommer gående, stannar plötsligt på en bestämd fläck och blir der stående orörlig och tyst under loppet at två hela timmar. Först trodde man naturligtvis, att munnen var en frånhospitalet utsluppen galning, men efter hand spred eig ryktet om att det här gälde ett temligen högt vad, efter hvad det säges, 1000 kronor. Vadet går ut på, att den ifrågavarande personen under loppet af två månader skall hvarje dag tillbringa två timmar på samma plats fullkomligt tyst och orörlig. Förhållandet har blifvit omnämndt i köpenhamnstidningarne, hvilket naturligtvis haft till följd, att enslingen hvarje dag begapas af ett stort antal nykkna, mot hvilka det på längden torde komma bli svårt nog att bålla sig tyst och orörlig. Nyligen har härstädes intröffat ett dödsfall, som haft en viss historisk betydelse. I mycket hög ålder afled nemligen en dame, i hvars ådror, efter hvad det påstås, kungligt blod i dubbel bemärkelse lärer harunnit. Det säges nemligen, att den aflidna på fädernet härstammade från Fredrik I:s af Sverige naturlige son furst Hessenstein och på mödernet från prinsessan Sophia Albertina, en furstinna, hvars många galanterier efter sägen lemnat mer än ett spår af sig. Förhöll det sig nu så, som vi hört berättas, skulle den bortgångna åldriga damen varit beslägtad icke blott med vårt eget konungahus utan äfven med tvenne af Europas mäktigaste. regenter och dermed också nära nog med alla öfriga. konungahus. Sophia Albertina var nemligen, som man vet, systordotter till Fredrik den Store i Preussen och sålunda kusin till hans efterträdare, brorsonen Fredrik Wilhelm II. Denne efterträddes af sin son Fredrik Wilhelm III, som bekant fader till den nu regerande lejaars Wilhelm, som år 1858 öfvertog sin sinnessvage broders krona och spira. Fredrik Wilhelm III hade äfven tvenne döttrar, af hvilka den ena, prinsessan Alexandra, blef moder till nuvarande csären i Ryssland Alexander II och den andra, prinsessan Lonise, blef moder till drottning Lovisa af Sverige. Musikföreningens konsert sistlidne onsdag blef, som man vet, instäld med anledning af mill Olena Falkmans plötsligt inträffade illamående. Efter hvad vi förnummit, lärer emellertid förhoppning finnas om, att konserten ekall kunna ega rum redan nästa onsdag. För närvarande är dock allmänna uppmärksamheten närmast fästad vid en annan dame, norska författarinnan, fru Magdalena Thoresen, som i afton håller sin första föreläsning å Mindre Börssalen. Utom det mindre vanliga i att höra ett fruntimmer föreläsa tillkommer här, att föreläserskan genom sina arbeten förskaffat sig ett högt aktadt namn inom den nordiska litteraturen, Fra Thoresen tillhör som novellförfattarinna den Björnsonska skolan, i hvars manår hon målat en mängd fioa och intagande genrestycken, förrådando en sjelfständig och snillrik uppfattning at Norges natur och folk. Hon har äfven försökt sig som dramatisk författarinna, och ett större stycke at henne, Et rigt Parti, har i öfversättning uppförts på dramatiska teatern i Stockholm. Hon föreläser i atton om Bergen och dess innevånare samt Carl XV:s besök derstädes som vicekonung. Hennes nästa föreläsning, till en början bestämd att ega rum onsdagen d. 4 februari, kommer dock antagligen att, med anledning af musikföroningens tillämnade konsert den dagen, uppskjutas till torsdagen. I vinterträdgården å Bloms stora sal uppträder i morgon för första gången en ung virtuos på alpcitira, hr Andreas Gruber, som under en längre tid med stort bifall uppträdt å Blanchs kafs i Stockholm. En bretskrifvare till Norrköpings Tidningar ekrifver om honom följande pikanta, om än kanske något närgångna bit: Den zitterspelare, som uppträder hos hr Blancb, är alla damers förklarade gunstling, och han går bland dem och gäller för att vara en yngling om aderton år eller så. Malisen påstår emellertid, att ynglingen skall vara närmare trettioän tjugutalet, och att han är en koket: rov6. Damerna i sin ordning påstå, att detta är ett af afunden(!) hopspunnet, svart förtal m. m., och att gossen är och förblir söt, herrarnes kabaler till trots. Utan att hysa den allra ringaste känsla af afund — icke ens mot unge-herrns mer än vanligt utbildade vador — får jag öppet tillstå, att jag förr ansluter mig till herrarnes, än damernas åsigt om subjektet i fråga. Jag bör dock tillägga, att jag härvid dömer endast efter det intryck personens uppträdande på tribunen gjort på mig. Klagomål ha nu åter börjat förspörjas öfver stadens droskvåsen. Man klagar öfver AAC C(CC DLAALAJONALA DR RA Rs ASi. 4 WIJ tr et mr OO Mi HH —2 2— HH 4 DD DD — n LAL-1