sådana omständigheter — i medvetande ått hafva frikostigt helat såren — är Jobn Bull icke hugad att böta för sina förfäders synder. England skall aldrig beqväma sig till att godvilligt upphäfva unionep, aldrig ställa rikets enhet i tvifvel genom en otillförlitlig federasm. Home-Rule-rörelsen skall också nöja sig med, hvad England kan gifva, neml. att lemna åt en ny irländsk landtdag vissa delar af den irländska förvaltningen, hvilka blifvit en börda för det reden af arbete tyngda stora parlamentet. Hvilket parti skall våga att taga ut detta steg? Från England skrifves, att de nya valen derstädes skola så mycket som möjligt påskyndas. Gladstone boppas derigenom vinna försprång framför sina motståndare, stärka sitt parti och försvaga den mera radikala s. k. Birminghamefraktionen. Många at hans anhängare ogilla dock öfverraskningen och anse regeringen knappast berättigad att för blott en skattefråga vädja till folket. De konservative äro väl förberedde. Så t. ex uppställa de i Skotland, hvars reprosentation nu är näatan uteslutande liberal, ej mindre än 28 kandidater. Valet af 43 Home-rules-anhängaro för Irland anses vara säkert.. Arbetarepartiet är deremot oförberedt. Om Gladstones återval i Greenwich hyser man ej något tvifvel. På grund af storm i Kanalen och deraf fördröjda poster från England sakna vi för dagen engelska tidningar och ha således ännu icke närmare kunskap om Disraelis motcirkulär mot Gladstones. Men ett telegram angifver, att en af ministrarne, Lowe, i en annan skrifvelse motträdt Disraelis påstående, att regeringen upplöst parlamentet för att undgå att afgifva förklaringar rörande kriget mot aschantierna, till hvars fullföljande parlamentet sannolikt skulle vägra hvarje vidare anslag. Lowe säger, att regeringen i detta krig gått till väga med den största försigtighet; han srambåller äfven den klokhet, hvarmed regeringen uppträdde under kriget mellan Frankrike och Tyskland, i hvilket landets värdighet upprätthölls, utan att de krigförande deraf kunde taga någon anstöt. Vi hafva mottagit telegram rörande det stora religionsmeeting, som hölls d. 27 i London. Platsen derför var James Hall, och de hållna talen voro. naturligtvis alla ytterst sympatetiska för tyeke kejsaren och Bismarck, hvilkas namn för hvarje gång helsades med burrarop. Telegrammet omtalar inga oordningar. Från Tyskland skrifves, att vid do anstälda omvalen till riksdagen socialdomokraterna flerestädes blifvit slagna, eå t. ex. i Hamburg (ej Homburg, såsom ett telegram angifvit). Från Rom telegraferas, att påfvens statssekreterare Antonelli utfärdat en rundskrifvelse till alla nuntierna, hvari han förklarar, att den af Köln. Zeit. offentliggjorda bullan om påfvevalen är fullkomligt falsk.